Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Carleson, C. N.: Kring världskrigets utbrott. Den förlamade Internationalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten även i den serbiska
nationalismen; det pekar på hurusom den
serbiska regeringen förvägrar sina
ma-cedoniska undersåtar rätt att
bestämma över sitt öde och hurusom den
utlämnar politiska flyktingar åt tsaren.
Man är då frestad att fråga, om det
icke hade varit möjligt att i tid finna
en gemensam ståndpunkt för
österrikisk, serbisk och rysk socialdemokrati.
Hade ej den österrikiska
socialdemokratin i denna riktning bort söka
en orientering för gemensamt
uppträdande redan strax efter
Serajevo-at-tentatet? Socialdemokraterna i ryska
duman och Petersburgs arbetare höllo
kraftigt igen mot tsarpolitiken, medan
österrikarna började vackla — och
framför allt ej i tid riktade sig med
skärpa mot denna tyska politik,
utan vars moraliska stöd Österrike
säkerligen aldrig skulle ha vågat välja
så utmanande former i sitt
mellanha-vande med Serbien. Det gavs dock ett
gott uppslag till samverkan mellan de
mellaneuropeiska socialdemokratierna
på krisens tidigare stadium, men det
ser ut som om tillfället försuttits: f
ö-re den dag, då det i
”Arbeiterzeitung” talades om ”det tyska folkets
heliga sak” och innan de tyska
socialdemokraterna röstade för
krigs-krediten, hade den tyska
socialdemokratin på stora möten protesterat mot
kriget, Denna votering, som
framkallar frågan, 0111 de tyska
socialdemokratiska riksdagsmännen verkligen
voro övertygade om att Tyskland var
angripet, står i en skärande
motsättning mot det faktum att
socialdemokraterna och trudoviki i ryska duman
icke deltogo i voteringen om den
ryska krigskrediten, utan i stället
uppläste sin protest mot kriget. Blott
i ett manifest ha tyskarna prote-
sterat mot kriget, men icke på det
ställe, där verkan av protesten
säkerligen hade gjort ett djupare intryck.
Längre än de österrikiska fortsatte
de tyska socialdemokraterna sin
protestaktion i pressen; några dagar
finnes ej ett spår av samfälld linje, av
samverkan mellan Berlin och Wien. I
det ögonblick — 27 juli — då
”Arbei-terzeitung” börjar svikta och
frenetiskt peka på Ryssland som
orostiftaren, skriver ”Vorwärts” om
”Österrikes måttlösa sätt att gå tillväga ’
Vad har då hänt i Wien på 24 eller
48 timmar? De. tyska
socialdemokraterna lägga ännu energiskt
huvudansvaret på Österrike, medan
”Arbeiter-zeitung” —■ böjande undan för
proklamerat belägringstillstånd —■
retirerar. 29 juli tiger ”Arbeiterzeitung”
om ”Europa som forum” för tvistens
slitande, medan ”Vorwärts” gläder
sig över Englands initiativ och
betecknar som ”ett billigt förslag” att
England, Frankrike, . Tyskland och
Italien övertaga medlarens och
skiljedomarens roll, tilläggande ett ord 0111
”det till dåliga råd (varifrån?)
lyssnande Österrike”. 30 juli fastslår
”Vorwärts”, att Österrike avböjt
Englands och Rysslands påstötning om de
mot Serbien öppnade fientligheternas
inställande, vilket givetvis skulle ha
haft en lugnande verkan. Ty skland
avböjde även, men den
ståndpunkten förmådde icke ”Vorwärts”
fatta och tilläde, att ”England har
rätt”, medan ”Arbeiterzeitung”
samtidigt skrev, att Englands inskridande
”icke förbättrar saken”. Så rakt emot
varandra skrev man i Berlin och Wien.
Det gives ännu flera uttalanden, som
drastiskt visa, hur det gick isär några
ödesdigra dagar. I Wien grälas på
Serbien för att det ej givit efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
