Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11-12, 1914 - Ur utlandets tidskrifter - En brevväxling mellan tyska och italienska fackföreningsmän (efter Correspondens-blatt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mellan de tyska oeh italienska
byggnadsarbetareförbunden ha också utväxlats
skrivelser. Av denna korrespondens publicerar
Correspondenzblatt båda parternas
framställning. Vi anföra här ,den tyska skrivelsen
och det italienska svaret med oväsentliga
uteslutningar.
Hamburg den 9 sept. 1914.
Värderade vän Quaglino!
Det nuvarande kriget har till synes icke
blott avbrutit våra förbindelser, det synes
också vilja förstöra den vänskap, som sedan
länge bestått mellan tyska och italienska
arbetare. — — — Jag kan icke tro, att du
är av samma mening som ’’Confederazione”.
Du vet att vi tyskar varken äro briganter
eller barbarer, utan att vi med vår kultur och
vårt kynne kunna med tillförsikt ställa oss
vid sidan av varje annat folk. Du har ofta
lärt känna Tyskland och dess arbetare, du
vet framförallt hur vi här tagit oss an de
olyckliga italienska arbetare, som icke
kunnat få bröd i sitt eget fädernesland; hur vi
behandlat dem som bröder och verkat för
deras intressen. Det göra varken briganter
eller barbarer . . .
Vår hållning till de pågående händelserna
är efter vår fasta övertygelse fullt korrekt.
Vi ha satt in hela vårt inflytande för
fredens bevarande. Vi ha visshet om att även
■den tyska regeringen gjort sitt yttersta för
att förhindra kriget. Det har kommit ändå.
Det har kommit emedan Rysslands
erövrings-lust ville det oeh emedan England fann tiden
vara inne att genom ett världskrig slå ned
vår fredliga konkurrens om
avsättningsområden för våra industriprodukter. Men detta
slag riktar sig också ju främst mot den
tyska arbetareklassen. Vi äro ett snabbt
växande folk oeh kunna livnära oss blott om
vi frambringa industriprodukter och utbyta
dem mot näringsmedel från andra länder.
Om det engélska kapitalets avsikter
förverkligas betyder det eller skulle betyda den
tyska arbetareklassens utarmande, hela den
tyska folkhushållningens sammanstörtande
— ett sammanstörtande, som vore en olycka
även f.ör den italienska arbetarebefolkningen,
av vilken vart år mer än 100,000 gå till
Tyskland eijter arbete. När därför kriget
blivit ett faktum, kunde det för oss ej ges
någon vacklan. Nu måste hela det tyska
folket hålla ihop för att bevara sina
livs-möjligheter.
Vi respektera det italienska folkets vilja
att förbli neutralt i detta fruktansvärda krig
och bespara .sig de fasor, som vi tyvärr måste
lida. Men vi förstå icke den offentliga
meningens hållning i Italien och vi häpna över
de otroliga lögner och ovärdigheter, med
vilka just Italiens arbetarepress överhopar
vårt folk.
Vi appellera till dig, vän Quaglino, till din
klokhet och din rättfärdighetskänsla, att du
söker beriktiga de alltigenom falska
uppfattningar, som komma till synes i nämnda
tidningar.
W i n n i g.
Härpå svarar Quaglino följande:
Turin den 9 okt. 1914.
Käre Winnig!
Jag har icke kunnat svara dig tidigare,
emedan jag önskade skaffa mig noggranna
underrättelser. Det förefaller mig
emellertid som om ”Confederazions: del Lavoro”
tillräckligt svarat genom anmärkningarna till
Sassenbachs i dess sista nummer
offentliggjorda brev. Partivännerna i Confederazione
kunde icke ha den svagaste aning om att de
genom sin protest mot den tyska
militaris-mens grymheter i Belgien och genom att
uttrycka sin önskan att erfara de tyska
partivännernas mening om dessa tilldragelser,
skulle väcka anstöt hos eder. Helt
annorlunda var vår hållning när vår regering
företog fälttåget till Libyen. Ehuru det då
gällde folk med lägre kultur ha vi på det
häftigaste protesterat mot denna
överträ-deles av folkrätten, emedan vi äro av den
tron, att detta är den mest elementära plikt
för alla som bekänna sig till humanitära
idéer.
Den gången betecknades italienarna av
den utländska pressen som banditer och
barbarer. Men vi blevo icke upprörda däröver,
emedan vi mycket väl veta, att man icke får
på folket lägga ansvaret för dess regerings
gärningar. Om det icke vore så, inser jag
icke varför vi i fredstid skulle bekämpa
bourgeoisin, kriget och militärutgifterna.
Jag vill icke diskutera om def nuvarande
krigets orsaker och karaktär. Jag säger dig
blott, att det Italien ieke finnes någon
människa inom något parti, som tror på
defensivkaraktären av de två
centralmakternas krig. För detta faktum är det bevis nog
att om Tyskland och Österrike varit den
angripna parten så hade Italien i kraft av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
