Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Möller, Gustav: Ett demokratiskt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett demokratiskt problem.
För TIDEN av GUSTAV MÖLLER
Vilken form för politisk
repi*esen-tation är mest demokratisk:
tvåkam-marsystemet eller enkammarsystemet?
Vilken fråga! utbrister minst nio
tipndelar av vårt parti.
Enkammarsystemet ä r demokrati, men två
kamrar, det är ju vad vi ha, det,
demokratiskt sett, sämsta av allt
tänkbart. För socialdemokratin, som
pro-gramenligt utfäst sig att genomföra
fullständig demokrati, finns
intet val.
Denna mening torde ha vuxit sig
fast i vårt parti- och blivit till en
dogm, som ej får betvivlas. Den
detta vågar, sätter för visso sitt goda
namn som sann och äkta demokrat på
spel. Trots denna risk tillåter jag* mig
påstå, att ett förnuftigt
tvåkammar-system i regel skall visa sig vara en
bättre form för ett fullt
demokratiskt styrelsesätt än ett
enkammar-system.
Det är tyvärr ofta så att
tvärsäkerheten i trosbekännelsen står i omvänt
förhållande till insikternas
grundlighet, och den demokratiska trossatsen
om enkammarsystemets självklara
överlägsenhet över
tvåkammarsyste-met tål enligt min mening alldeles icke
en närmare granskning.
Varför har den up23fattningen, att
ett tvåkammarsystem med
nödvändighet måste bli en karikatyr på
demokrati slagit rot och accepterats som
något självfallet? Svaret ligger nära
till hands. Vårt nuvarande två-
kammarsystem har så gott som alla
dåliga egenskaper och knappast
någon sympatisk. Första kammaren är
kapitalismens och militarismens
starkaste politiska maktfaktor. Dess
majoritet står i klaraste fiendeställning till
alla reformintresserades strävanden.
Den kämpar icke med de goda skälens
rätt utan brukar hänsynslöst sin
makt-för att enkelt avfärda och giljotinera
de bäst motiverade, sedan årtionden
av en betydande folkmajoritet
energiskt krävda reformer. Den har
endast ett bestämt mål: att stärka och
befästa kapitalismens herravälde och
att, så långt den kan, öka förtrycket,
tvånget och beroendet för de breda
lagren. Den är kort sagt inkarnationen
av det för socialdemokratin politiskt
onda i vår tid. Den är därför också
den central punkt, mot vilken långa
tiders hopade bittra erfarenheter och
besvikelser mana oss att samlas till
kamp. Som kapitalismens och
militarismens fasta bålverk upprätthåller
den med senil envishet det motstånd
mot en politik enligt de breda lagrens
behov, som redan 1905 i viss mån
bröts ned i andra kammaren. Hur
starka måste icke helt naturligt
vre-deskänslorna mot denna första
kammare bli inom socialdemokratin! Hur
ger sig icke ”kampen mot första
kammaren” av sig själv! Och dock —
det är en god regel, att icke kasta ut
barnet med badvattnet!
Att den nuvarande första
kammaren är vår värsta politiska fiende-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
