Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Möller, Gustav: Ett demokratiskt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att representera det mest oumbärliga,
det sunda kritiska förnuftet och det
kloka omdömet i allmänna frågor, men
för varje saks, även dess detaljers,
verkligt allsidiga oeh grundliga
belysning behövs även en samling av e
x-p e r t e r på skilda områden. Det
behövs med andra ord en kammare till,
som utses på sådant sätt att den med
visshet tillföres dessa experter. Man
måste ihågkomma att lagstiftning är en
ömtålig sak oeh att det många gånger
ej hjälper, hur klart man ser behovet
av en reform, om man ej kommer
underfund med hur själva lagen skall
skrivas för att rätta det som är galet
utån att på andra håll åstadkomma en
meningslös skada.
Hur denna kammare skall utses kan
man tveka om. Man kan tänka sig,
att olika korporationer inom sig utse
dess medlemmar. Universiteten oeh
högskolorna, läkarekåren,
fackföreningsrörelsen o. s. v. kunde tänkas utse
var sina representanter. Man kan också
tänka sig, att som nu landsting och
stadsfullmäktige — naturligtvis då
vilande på den allmänna och lika
rösträttens breda grund — utse den ena
kammaren, men att valbarheten
in-skränkes icke efter ålder oeh
penningstreck utan efter helt andra linjer —
ådagalagd kompetens på något
bestämt område. För mig gäller det
icke att i detta sammanhang söka
utreda hur denna kammare skall väljas
för att motsvara syftet utan att söka
uppvisa nödvändigheten av att den
direkt folkvalda kammaren får
bredvid sig en annan institution med
bestämt oeh stort inflytande på
lagstiftningsarbetet.
Skall då icke även en sådan
kammare bliva en broms på reformarbetet
och en påle i demokratins kött? Nej,
den skall visserligen ha stor
befogenhet men icke lika stor som den direkt
folkvalda kammaren. Den skall
nämligen ej få något absolut veto.
Just detta att denna kammare endast
skall erhålla suspensivt veto skänker
tvåkammarsystemet icke blott den
överlägsenhet, som ligger i
möjligheten till grundligare oeh allsidigare
prövning av samhällsarbetet, utan
även en bestämd överlägsenhet över
enkammarsystemet ur rent
demokratisk synpunkt. Det kan ej råda tvivel
om att man med endast en kammare
kommer att undantaga vissa frågor
från avgörande med vanlig enkel
majoritet. Men den kvalificerade
majoriteten, den må bestämmas till 2/s,
4/3 eller 5/„ är en rent reaktionär
garanti. Den lägger ju nämligen
frågans avgörande i minoritetens
händer. Inemot två tredjedelar eller
fyra femtedelar av folket kan hur
länge som helst kräva genomförandet
av en reform utan att se sin vilja bli
lag. En tredjedel av folket kan
hindra det. I ett tvåkammarsystem
ligger garantin i kamrarnas olika
sammansättning, där behövs ingen
kvalificerad majoritet för att förhindra
förhastade beslut. Om den direkt
folkvalda kammaren beslutar en lag,
som den på annat sätt valda
kammaren ej kan gilla, är den värsta olycka
som kan hända den, att det definitiva
beslutet uppskjutes tre år. Har folket
då uttalat sig för den direkt valda
kammarens ståndpunkt kan detta utan
vidare bli lag, har folket gått emot så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
