Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Möller, Gustav: Ett demokratiskt problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faller frågan. Hur skall en bättre
form för demokrati egentligen uppnås ?
En minoritet kan ej mer än för en
strängt begränsad tid hindra ett
förslag att bli lag, man han fått
förslaget prövat så grundligt det står i
mänsklig förmåga oeh man har fått
folkmeningens fasthet prövad. För
all del, det absoluta demokratiska
idealet motsvarar systemet ingalunda,
men om dess överlägsenhet över
en-kammarsystemet, ur äkta
demokratisk synpunkt, kan något tvivel
knappast råda.
Nu skall jag doek villigt medgiva
att borgerliga demokratiska
partier, som vilja begränsa samhällets
uppgifter till att hålla allmän ordning
oeh taga ut skatter, kunna acceptera
enkammarsystemet. Att regera det
kapitalistiska samhället på
ungefär invant sätt torde ej tillhöra de
svåraste konsterna. Riksdagens
uppgifter få ej ur de kapitalistiska
strävandenas synpunkt bliva alltför
invecklade. Men för ett s o c i a 1 i
s-tiskt parti ställer sig saken helt
annorlunda. Vi vilja högst väsentligt
utvidga riksdagens uppgifter, bl. a.
genom att dit förlägga slutkontrollen
oeh slutordnandet av hela samhällets
produktion oeh av produkternas
fördelning.
De problem, ett socialistiskt
lagstiftningsarbete’ har att lösa, äro
oändligt mycket mera invecklade oeh
svåra än de borgerligas. Därför
måste socialisterna hålla på en sådan
ordning av den politiska
representationen, att där alltid den högsta
sakkunskapen blir tillfredsställande
företrädd. Då vi skola gå samhällets öm-
tåligaste frågor in på livet, de som
gälla ordnandet av hela
folkhushållningen, så att envar får sin rättmätiga
andel och så att avkastningen räcker
till välstånd åt alla, då om icke förr
skola vi nog få känna, att det
sannerligen hämnar sig, om man försöker
f u s k a i lagstiftningen oeh i
ordnandet av samhällets hela liv. Man kan
möjligen säga, att två kamrar ändå är
överflödigt, emedan man kan inrätta
sig-med sakkunnighetskömmissioner, oeh
att då nya produktionsverk inrättas,
detaljerna i alla fall måste bestämmas
av vederbörande förvaltning. Emot
detta kan invändas, att de speciellt
sakkunnigas inflytande framförallt,
behövs i riksdagens utskott oeh i
själva riksdagen, där avgörandet sker.
Och om man låter sig inbillas, att
förvaltningarna över verken böra
bestämma i allt möjligt oeh därför ej bryr
sig om, huruvida riksdagen kommer att
innehålla sakkunniga eller ej, så
glömmer man, att själva makten
därigenom också förlägges till
förvaltningarna, i vilkas händer riksdagen lätt
nog i många, många fall kan bli en
marionett.
Min mening är sålunda kort och gott
den, att vi socialdemokrater skola akta
oss för de enkla slagorden och ej låta
oss av föreställningar, som bildats av
en in absurdum förenklad och falskt
förstådd demokratisk fraseologi,
förledas till kamp emot själva
tvåkam-marsystemets idé. Men detta system
måste bli sådant att det ej som nu
befäster och vidmakthåller ett
förhatligt överklassvälde. Dess uppgift
skall bli att bereda nödig plats för
insikten och sakförståndet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
