Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Händelser och spörsmål - Branting, Hjalmar: Det nordiska kungamötet - Branting, Hjalmar: Minutläggningen vid Mäutyluoto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rikesminister mera i offieerskotteriernas
smak, och kampanjen, som från
”Vårdka-sens” sista dödsrosslingar nått ända fram
till att i försiktig form knäsättas av ”St,
Dagbl.”, fiek en tvär och snöplig ända.
I sin förargelse har man sökt ta skadan
igen med bedyranden att Malmö-ententen är
en extraordinär följd av världskriget och
skäll förbliva utan någon morgondag. Att
man före mötet var från dansk och norsk
sida angelägen att betona ätt man behöll
sin fulla självständighet är lätt begripligt,
mindre då att det största landets press i
sin högerflygel var enbart på sin kant mot
varje utsträckning av samförståndet.
Numera har man ju konferensens eget ord på
att avsikten är att vid lämpliga tillfällen
fortsätta vad här lyckligt inletts. Soe.-D:s
ord om Nordens Förenta Stater, som i fria
former hålla på att bli praktisk verkligliet,
visa sig alltså ha träffat ungefär det rätta.
Framtiden skall visa om icke
tre-kunga-mötets betydelse som utgångspunkt
var långt större än de, som vi gärna vilja
hoppas, goda uppslag till aktion i vissa
detaljbekymmer för de neutralas rätt, som
där kunna ha sett dagen.
Om dessa är väl självfallet att det
hemliga utskott, som den nya riksdagen genast
kan väntas åter utse, får närmare upplysning,
liksom man redan i Danmark skyndat att
delge vad som förhandlats till talmännen
och riksdagspartiernas ordförande. Men för
fortsättningen är isen bruten, och det är
bara att styra vidare fram på de tre folkens
endräktiga förtroende till en klar och
bestämd freds- och neutralitetspolitik. Vad
sedan den nya, av tiden själv krävda
skandinavismen blir kallad är högst underordnat.
En dyrköpt erfarenhet bör ha lärt att den
icke på villkor får drivas så långt, att den
trycker något lands självständighetskänsla,
än mindre kan ens tänkas att den, som salig
svensk-norska unionen, skulle förses med
någon olikställighet som frätsår i själva sin rot.
Man läser i en tydligen svenskinspirerad
artikel i en stor Paris-tidning, att här uppe
i Norden inte alls håller på att bildas något
nytt ’ statsförbund, bara en ännu närmare
entente än förut. Uttrycket kan gott
accepteras, helst som skillnaden torde förefalla
fransmännen rätt subtil just i nuvarande
ögonblick, då den världshistoriska
”enten-ten” står sitt generalprov oeh hittills visat
sig kunna svetsa samman så ofantligt
olikartade beståndsdelar till att motstå alla
spräng-ningspåfrestningar från enskilda nationella,
intressen under världens största krig.
Minut-läggningen vid Mäntyluoto,
som vållade tre svenska fartygs
undergång oeh ett 50-tal sjömäns död, är när
detta skrives, en månad efter de hemska
katastroferna den 5 till 7 dec.,
fortfarande-officiellt oklar. Från tyskt håll bestrides.
ieke att minor utlagts där i farleden, men
det förnekas att de skulle ha kommit dit
så tidigt, att de kunnat vålla olyckorna.
Från finskt-ryskt håll göres lika positivt
gällande, att minorna varit fast förankrade
och utlagda av .tyskarna. Av samma
mening äro de sjökaptener som mer eller
mindre-direkt haft med frågan att skaffa. Slutligen
säger det sunda lekmannaförståndet, att det
är uteslutet såsom orimligt och absurt atfc
ryssarna skulle ha minerat sin egen enda-,
utfartsväg, av vars livliga trafik de drogo.
betydande fördel.
Svenska utrikesdepartementet har lovat
fortsatta . undersökningar. Redan
ersättningsfrågorna till de efterlevande göra det
nödvändigt att man även officiellt uppnår
ett bestämt resultat. Dithän har man dock
redan på vissa mycket patent-fosterländska
håll sjunkit i servilism inför våra sydliga
stamfränders ”pansrade näve”, att det på
fullt allvar hemställts att vidare
forskningar i det ömtåliga ämnet måtte förfalla!
Det säger sig självt att så omöjligen kan
vara utrikesledningens avsikt. Här ha
människoliv gått i stor utsträckning till spillo —
oeh de som aldrig kunna nog prisa värdet
av Sverges självständighet råda ändå till
frivillig, neslig förhands-kapitulation inför
det obehagliga att en mäktig granne skulle,
nödgas inför klara bevis frånträda osanna
uppgifter!
Är det på så sätt dessa ynkedomens patrio
ter tro att Sverges namn skall förbli
detsamma som i dagar
”då ärat ditt namn flög över. jorden ’’t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
