Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1, 1915 - Händelser och spörsmål - Palmstierna Erik: Belgiens neutralitet - Palmstierna Erik: Karungi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Belgiens neutralitet
borde ieke ha försvarats. Belgiens
”olyckliga öde” utgör ett varnande exempel för oss
att vilja med vapen i hand hävda vår
neutralitet, låter det nu från dem, som tidigare
förklarat kriget i vår världsdel kunna
förliknas vid en jordbävningsrisk och motiverat
avväpningsförslagen med kommunikén efter
tsarmötet i finska skären år 1912. Men lika
ohållbara, som dessa argument för landets
blottställande visat sig vara, är talet om
att Belgien skulle ha undgått sin olycka om
det låtit bli att göra motstånd. De, vilka
hysa en dylik mening, förbise alldeles att
<len enskilda staten har folkrättsliga f ö
r-pliktelser, som icke utan fara kunna
åsidosättas. Bryr staten sig icke om att
fullgöra dem, ger detta grannarna anledning att
ingripa och statens öde kan i så fall bli
så mycket värre, emedan staten icke kan för
sin hållning förebära någon rättsgrund.
Belgiens ställning reglerades genom 1831
och 1839 års avtal och desa förpliktelser
såsom neutral stat framgå såväl av dessa som
1907 års Haagkonveritioner. I dessa
sistnämnda föréskrives, ätt den ”neutrala
regeringen är skyldig att använda de medel,
vår-över den förfogar” för att avvärja
neutra-litetsbrott. Hade Belgien icke försvarat sin
neutralitet, skulle landet ha svikit sin
folkrättsliga plikt och uppträtt förrädiskt mot
garanterna av dess neutralitet. Belgien vore
ej längre neutralt i folkrättslig mening och
England—Frankrike skulle utan tvivel ha
begagnat sig därav. Fortfarande hade
kriget förts på belgisk mark, men denna gång
med Frankrike och England såsom landets
fiender och ingen stat ägde anledning att
med stöd av gällande rätt söka komma till
undsättning för dess tillvaro såsom en fri
nation. Det land, som anser att statens
väsen är makt oeh att den individuella
rätts-åskådningen ej är tillämplig på staterna,
skulle säkerligen icke heller, om segern
till-fölle densamma, respektera Belgiens
självständighet längre än dess intressen krävde.
Det bör också framhållas, att det krig
Belgien n u för med Tyskland ieke endast
är ett försvar för dess neutralitet. När
Belgien utövade sitt neutralitetsförsvar i
världskrigets början var detta nämligen
icke detsamma som ett k r i g i
folkrättslig bemärkelse mot Tyskland. Uti
Haag-konventionen V art. 10 heter det: ”Det
kan icke anses såsom en fientlig
handling att en neutral makt, låt vara med våld,
avvärjer angrepp mot sin neutralitet”.
Men Tyskland respekterade icke detta
folkrättsliga stadgande, utan lät
krigsförklaring följa, så snart Belgien icke nöjde sig
med lam protest, utan lojalt fyllde sin plikt
att försvara neutraliteten, när den kränktes.
I sin ordning kom Belgien härigenom, men
först nu, i krigstillstånd med Tyskland,
något som senare åskådliggjordes med det
avtal Belgien träffat med ententen i fråga om
gemensamt fredsslut. Det krig Belgieu nu
för gäller således dess
självständig-li e t.
De neutrala staterna ha, i långt större
utsträckning än allmänheten torde äga
kännedom om, varit utsatta för
påtryckningar av olika slag från de
krigförande. Neutraliteten, som är hörnstenen
i vår politik, har säkerligen hävdats under
möda oeh besvär. Men det är visst, att
om vi icke haft något motstånd att
erbjuda emot dessa påtryckningar, skulle de
krigförande, som enligt egen mening slåss
för sin existens, utnyttjat vår blottställdhet
för att till vårt förfång tillkämpa sig allt
större förmåner och med vårt ”fria liv”
vöre det nu ej mycket bevänt. Tävlande med
varandra skulle de tillgodogöra sig våra
resurser och landet därmed bringas uti det.
mest bekymmersamma läge.
Risken att få oss till motståndare,
varigenom den nu jämna maktbalansen kunde slå
över till naekdel för den påträngande,
avhåller däremot från alltför starka
påfrestningar.
Karungi.
Järnvägsbygget långt uppe i Norden har
från första början haft att kämpa med stora
svårigheter och f. n. är handhavändet av
denna förbindelseled över Torne älv den
kinkigaste frågan i vår neutralitetspolitik.
En egendomlig tillfälligheternas lek är det
att hrr Wallenberg och Beek-Friis, som lir-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
