Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: Den tyska krigsföringens metoder - Wigforss, Ernst: Striden om de värnpliktigas övningstid - Wigforss, Ernst: Svensk tidskrifts sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vem garanterar att de ej i stället söka sina
•offer i arbetarnes enkla bostäder. Själva
kunna besättningarna ingenting veta om
•detta, förrän de komma hem igen och få
se engelska telegram om utgången av
de-Tas raid.
Tyskarna ha högljutt förbannat
franc-tireurerna, — vars handlingar dock
sprungit fram ur lätt begripliga känslor —, och
-också utkräft måttlösa straff för deras
bak-hållskrig. Kunna de icke inse att
franc-tieurernas privata krigföring dock ur rent
mänsklig synpunkt är en helt oskyldig sak
vid sidan av de av ansvariga myndigheter
planerade nattliga luftanfallens
på-måfå-mördande av icke aktivt krigförande
människor?
Krigaren tar sin dödsrisk, men
krigförin-.gen får icke förvildas till den grad att
sovande kvinnor och barn mördas i sina
sängar.
Striden om de värnpliktigas
■övningstid har gett några efterdyningar
inom det liberala lägret med anledning av
utskottsvalen. Ska det vara tecken på
radikalism att tro på kortade övningstid?
frågar man något försmädligt från det
”försvarsvänliga” och ”kulturradikala”
hållet. Kanske inte. Men möjligen är det
förnuftigt. Skulle det inte löna sig att
sända ut en svensk ”civilkommission” till de
krigförande länderna för att undersöka, hur
de utbilda sina nya arméer? Finns det
inte skäl för misstankarna, att man till och
med i Tyskland är så brottslig -— var det
visst det hette — att skicka ut folk i krig,
som infe haft åtta månaders rekrytskola?
Det ser ut, som om de inte hade så orätt,
som här hemma talade om ”villighetens”
betydelse.
I en av de Kriegsschriffen, som utges av
Kaiser-Wilhelm-Dank, en förening under
högsta militära beskydd, får man nämligen
läsa några sidor om de frivilligas övningar.
Det är tydligen en medelålders man som
berättar, och när han beskrivit sin
första övningsdag.och allt vad som
medhun-nits,. slutar han: , ,,
"Vi äro glada trots det bittra allvaret,
som ligger under allt detta. Och varför
skulle vi inte också vara glada, då vi på
hemmarschen höra vår anförares
glänsande beröm: Vi hade aldrig väntat, att
truppen så snabbt skulle ha begripit de
svåraste övningar. Den hänförelse, som
finns hos folket, åstadkommer på ett par
veckor mer, än vad rekryten annars lär
sig på ett halvår.”
Ja, så står det värkligen. Heft. 5,
Mobil-machung und Aufmarsch s. 47.
Svensk Tidskrifts sakkunskap
ifråga om engelsk krigsstämning väikar
överväldigande på några sidor i dess
senaste häfte. Vi föras omkring från
kulturens spetsar i Times Paradiso, ända ned
till det Inferno, där Daily News stillar
törsten hos de förtappade själar, som ge
luft åt sitt hat i insändare om ”Wilhelm
Barnamördaren”. En bekännare av
klass-kampsreligionen får ju i dessa tider vara
nöjd med litet, och antecknar alltså med
tillfredsställelse, att åtminstone på vissa
högerhåll den tyska nationalismen inte
alldeles tagit död på partisinnet. Till tack
är man nästan böjd för att låta förf.
behålla sin vackra tro om den radikala
Daily News såsom tillhörande ett
sämre slags press. Motsatsen ligger
visserligen närmare sanningen, men illusionen kan
nog bevaras, om förf. bara fortsätter sitt
studium, med samma mått av grundlighet
som hittills. En eller annan törn mot vissa
hårda fakta anser han kanske inle som ett
oskäligt pris att betala för sin bevarade
själaro. Men några poster ur kontot må
äridå framläggas till hans begrundande.
Han talar om att ”för den populära
uppfattningen framstår den (striden mellan
Daily Mail och Daily News) som en duell
mellan Northcliffe och Cadbury, de båda
konkurrenttidningarnas ägare.”
Det kan ju hända,, att förf:s kunskap om
aldiägarna i Daily News och om familjen
Cadburys medlemmar är så igående, alt
han kan utpeka någon viss Cadbury som
tidningens ägare. Men det ser snarast ut,
som om han inte läst Gardiners förklaring
i det första öppna brevet, att "Mr George
Cadbury har inte på många år haft någon
förbindelse med Daily News, och det vet
ni.” Att han skulle ha läst Gardiners ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
