Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1915 - Händelser och spörsmål - Wigforss, Ernst: Svensk tidskrifts sakkunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trklar och ändå kunna skriva, alt ’’hela
denna strid iörts på ett mycket osmakligt
sätt”, och att ”de båda rivalerna ha ej
dragit sig för att utnyttja världskriget i
reklamsyfte”, vill man inte gärna tro.
Men Gardiner är inte bara en osmaklig
reklammakare. Denne ”utmärkte
redaktör” och ”framstående journalist” har
också ”förnedrat sig så djupt att han givit
sig till att analysera kejsarens andel i
tys-karnes djärva ’raid’ mot engelska
nordsjökusten”. Även med risk att bli beskylld
för en djupt förnedrande sysselsättning, har
man svårt att låta bli att analysera detta
påstående. Den säkerligen framstående
ve-tenskapsidkare, som i Svensk Tidskrift
analyserar både den bättre och sämre
engelska pressens krigsstämningar, borde
väl vara den förste att erkänna, att liksom
för den värklige forskaren intet objekt är
för högt, är intet häller för lågt. Times
eller Daily News. Och vem har hört,
alt en domare i ett brottmål skulle utöva
ett förnedrande yrke? Även om det tyska
bombardemanget av Scarborough vore det
grövsta brott skulle alltså inle den minsta
skugga falla på undersökaren. Men nu
är det ju t. o. m>. en vapenbragd,
”tyskarnas djärva raid”, varifrån skall då
förnedringen komma? Problemet är utan
tvivel olösligt även för förf. själv, och han
skall säkert med en viss lältnad erfara, att
det överhuvud taget inte existerar,
eftersom i den åsyftade artikeln av Gardiner, i
Daily News för den 19 dec., inte finnes
det minsta spår av ett försök att analysera
”kejsarens andel”. Tvärtom löper hela
artikeln ut i kravet på atl denna
undersökning skall företagas av en särskild
domstol efter krigets slut. Man skulle kunna
misstänka, att det är detta krav och inte
”analysen”, som Sv. T. finner
"förnedrande”. Handelstidningen, som visst också
känt sig sårad, har dragit fram artikeln
såsom exempel på den hysteriska vreden
i England. Några av Gardiners hemska
salser har det alltså sitt intresse att citera:
”Om vi skola komma ut ur denna
fruktansvärda skörd med någon vinst att sätta
upp mot vår förlust, måste det vara vin-
sten ifråga om nalionernas moraliska
styrelseprinciper. Mänskligheten måste rikta,
ett slag mot den skändliga läran, att det
inle finnes någon makt högre än staten,
och det slaget kan inte utdelas av
svärdet. ...
Må det göras klart, atl vid slutet av
kriget och som en del av fredsvillkoren de,
som varit ansvariga för brott mot
mänskligheten, mot den civila befolkningen och
mot folkrätten, skola rannsakas av
domstolar såsom vanliga brottslingar i
överensstämmelse med det lands lagar, som
de-ha våldfört sig på.
Denna princip bör tillämpas ål alla
sidor, och den bör tillämpas inte bara mot
underordnade utan mot de högsta
befälhavarna, mot män som Bitlow, vilken
utfärdade den skändliga uppmaningen till brott
i Dinant, och om fakta rättfärdiga det, mot
kejsaren själv.
Om kejsaren är ansvarig, så låt kejsaren
rannsakas. Om kronprinsen är skyldig, så
låt honom rannsakas. Vi ha i delta krig
kommit bortom etikettens och lakejsinnets
värld. Vi ha kommit ned till den
klippgrund, varpå samhäilet måste vila, om
civilisationen skall kunna fortleva. Ju högre
den brottsliges ställning är, desto större
behovet av elt exempel, som griper
världens fantasi och visar, att mänskligheten
upphört alt vara en lekboll för despoter.
Lairden av Auchinleck sade till Johnson,
alt- Cromwell ”lärde kungar känna, att de
hade en led i nacken”. Det var en nyttig
läxa. Den har varit rik på frihetens
frukter. Världen kommer bara att vara bättre,
om det efter kriget finns ännu en
påminnelse om, att rätten av Guds nåde är
föråldrad dårskap, alt kungar endast kunna
tolereras såsom uttryck för folkets lagar,
och atl om de bryta mot mänsklighetens
lagar, måste de umgälla det liksom varje
annan brottsling.”
Handelstidningens vrede är ju förklarlig,
såvida den i Gardiners lära finner ett
angrepp på minist er ansvarigheten. Eller
skulle det bara vara ett nytt exempel på
den gamla klyftan mellan dess liberalism
oeh den engelska? Svensk Tidskrift håller
ju däremot på en personlig kungamakt.
Men möjligen hör dess förf. till den skola,
som anser monarker ansvariga endast
inför eftervärlden? I alla händelser ger
detta honom ingen rätt att glömma, att han
själv är ansvarig för sina uppgifter även
inför den läsande samtiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
