Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Branting, Hjalmar: Arbetarerörelsens fredsaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta sig i spetsen härför.
Troel-stra svarade, att han fruktade, att
förslaget var för tidigt väckt, men
gärna skulle gå med, om vi togo
initiativ.
Dessa skandinaviska uppslag
smälte naturligt samman när
Tro-elstra, på en rundresa i och för
Byråns flyttning, kom från Berlin
till Stockholm, där den förra
konferensen ånyo i hast samlades (den
23 okt.) Här formades ut
grundlinjerna för det större mötet, som
man hoppades kunna hålla redan
den 6 dec., strax efter vår svenska
partikongress. Det skulle bli ett
möte, i Haag eller Köpenhamn, av
enbart de neutrala ländernas
partier, men med möjlighet att få
rapportera upplysningar även från de
krigförandes håll. Fredsaktionen
skulle vara det centrala, och man
skulle se framåt, icke uttala domar
över vad som varit.
För att vinna anslutning för
detta uppslag, reste så Troelstra åter
till Berlin och sedan till Wien och
Bern. Det visade sig, att starka
betänkligheter funnos på det första
stället, huruvida en sammankomst
av ”neutrala” skulle förbli verkligt
neutral; så litet strävade man från
tyskt håll att få fram denna
konferens ! I alla fall ställde man sig
icke avvisande, hälst sedan det
framgick, att Syd-Europa nog
blev svagt företrätt. Schweiz
ville nämligen hålla sig till sin
samverkan med Italien, som det
begynt vid en konferens i Lugano,
och med Balkanstaterna var ju
icke att räkna i en sådan sak.
Tyvärr avbröt Troelstra, på kallelse
hemifrån, där man fått
Byrå-frågan ordnad med belgierna och
ansåg allt därmed klart, sin
rundresa, och kom aldrig som han ämnat
till Bordeaux och London, vilket
ganska visst hade förebyggt
åtskilliga franska, belgiska och
engelska missförstånd.
Av flera skäl valdes så
Köpenhamn som mötesort, och för att
säkert kunna få med
amerikanar-ne, uppsköts konferensen till jan.
Men nu började en direkt
mot-agitation, som främst leddes av
Hyndman. För honom kunde ett
fredsmöte i detta skede av kriget
endast vara en tjänst åt
Tyskland; skandinavernas gamla
förbindelser med den tyska
socialdemokratin voro blott allt för väl
kända; sedan tyskarna
intrigerat bort Byrån till Holland, gjorde
de nu ett försök att få en aktion i
gång mot entente-socialisternas
föresats att hålla ut i kriget tills den
preussiska militarismen krossats!
Att Hervé i Frankrike blåste i
samma trumpet, behöver ej sägas,
men även andra franska
partivänner ställde sig tveksamma mot
Troelstras Berlin-visit utan
motsvarighet på andra sidan. Man var
särskilt illa till mods över att han
i Berlin sammanträffat med en
representant för det tyska
utrikesministeriet, ehuru detta samtal var
ett fullt legitimt steg av en
holländsk partiledare, som var
bekymrad för sitt lands neutralitet. Och
slutet blev, att Hillquith, som
ämnat själv komma med flera
amerikanska delegerade, fick farhågor
att engagera Amerikas parti, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
