Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Branting, Hjalmar: Arbetarerörelsens fredsaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarrörelsens fredsaktion.
För TIDEN av HJ. BRANTING.
Köpenhamnskonferensen den 17
och 18 jan. 1915 har aldrig gjort
anspråk på att vara
världsingri-pande. Inga kunde starkare än
dess deltagare själva känna hur
svaga de fredskrafter ännu äro,
vilka de sökte ge form och
samlingspunkt. Det blev blott fyra små
stater i Europas norr och
nordväst, vilkas arbetarrörelse var
företrädd. Högerpressen i själva
Danmark spelade överlägsen, och
chauvinisterna i ententens press
frånkände dessa opåkallade
freäs-ivrare varje befogenhet, liksom
varje skymt av betydelse.
Lika fullt var det nödvändigt
att en början blev gjord. I de
svårigheter som världskriget tornat
upp, var det vackert så att
konferensen över huvud kunde
genomföras, under anslutning genast
från åtskilliga icke direkt
företrädda partier och med all utsikt till
ökat erkännande i den mån
sanningen om densamma blir känd
och misstänksamhetens
vantolkningar bortfalla.
Dessa missförstånd gingo efter
två linjer. Dels fruktade några,
att här ämnade en bråkdel av
In-ternationalen tala i det helas namn.
Dels hade man på sina håll fått
för sig, att konferensen var ett
tyskt påfund, avsett att stärka
den tyska socialdemokratins rub-
Tide/i n:r 3, 1915.
bade ställning och inflytande
inom Internationalen.
Den förra farhågan har alltid
varit nonsens; sådan tilltagsenhet
ligger fjärran från skandinaviskt
kynne. Den senare beskyllningen
vederlägges bäst genom att enkelt
berätta Köpenhamnsmötets
förhistoria.
Några av våra danska ledande
partivänner, bland dem Stauning
och Borgbjerg, hade i slutet av sept.
samspråkat om ej något borde
göras för att börja åter samla den
sprängda och i sitt belgiska
centrum förlamade Internationalen.
Uppslaget ledde till brevväxling
med Stockholm och Kristiania och
i sinom tid till en
9-manna-konfe-rens i Stockholm, av den Skand.
samarbetskommittén, förstärkt
med de tre Soc.-D.redaktörerna.
Detta var den 10 okt. Där sattes
upp ett första utkast till ett
arbetarrörelsens fredsprogram, som så
skulle föras vidare. Samtidigt meu
det danska uppslaget hade Hj.
Branting i brev till Troelstra
framfört tanken på en preliminär
konferens inom hela
Internationalen av ett litet fåtal
representativa partivänner, på initiativ
från neutralt håll. Bleve Byrån,
som holländarne funno
nödvändigt, flyttad till neutralt land,
eventuellt till Holland, borde de
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
