Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Branting, Hjalmar: Arbetarerörelsens fredsaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ryska socialdemokratin till
Köpenhamnskonferensen. Utan
att särskilt avse detta markerade
denna protest ytterligare
konferensens neutralitet. En protest
mot den tyska militarismens
framfart, för Belgien, en annan mot
den ryska tsarismens inre
vålds-regemente — socialdemokratin vill
säga ut sanningen oavsett i vilket
krigslager de sitta, som trampa
rätten under fotterna.
Här är till sist ett
tacksamhetens ord på sin plats för det på en
gång hjärtliga och storstilade
mottagande som våra danska
partivänner beredde konferensen.
Rådhusmötet var enastående i vacker
stämning; efter det samlades den
närmaste kretsen i en av dess
lokaler, där vår partiveteran
borgmästaren J. Jensen presiderade.
Kvällen därpå var konferensen
gäst hos de Köpenhamnska
partiorganisationerna. Det danska
partiet visade där ånyo sin styrka
att hålla samlad den ledande
kretsen inom arbetarrörelsens alla
olika områden till en fast borg, som
inga stormangrepp mot den ena
eller andra punkten, varifrån de
än komma, kunna bringa i vacklan.
Köpenhamns-konferensens
efter-mäle inom den socialistiska
pressen i utlandet har visserligen varit
präglat av krigstillståndet, men
har på det hela blivit vida bättre
än svårigheterna vid dess
tillkomst kunde låta befara. Det är
sant att ”Vorwärts” stannat vid
ett första, ofullständigt referat,
som förtiger uttalandet om
Belgien. Häremot väger dock parti-
sekreterare Mullers
reservations-fria, vänliga hälsning till
konferensen tyngre i vågskålen. I
England har själva ”Justice”,
Hynd-mans organ, refererat korrekt och
utan klander konferensens beslut.
Till Frankrike kom först ett
försåtligt stympat referat genom ”Le
Temps”, vilket Hervés ”Guerre
Sociale” tog till utgångspunkt för
häftiga angrepp, men som
Renau-del sedan i ”L’Humanité”
brännmärkte för att det utelämnat just
vad som måste mest intressera
fransmän: protesten mot
Belgiens kränkning samt
opinionsyttringen för nationernas
självbe-stämningsrätt. Och senare har
själve Vaillant, den starkaste
ivra-ren för krig till det yttersta mot
den preussiska militarismen,
och kanske den hårdaste
klandra-ren inom kretsen kring
”Humani-té” av det tyska partiets hållning,
som dock vid det hastiga
krigsutbrottet var så begriplig och
naturlig, skänkt erkännande ord åt
skandinavernas solida lojalitet mot
Internationalens bestående
grundsatser. Åt det hållet äro således,
som man får hoppas, alla
missförstånd hävda. Och
London-konfe-rensen av ententens socialister, om
vilken när detta skrives, ännu allt
för litet är kännt för ett slutligt
omdöme, tycks också ha i sitt
fredsprogram rätt väsentligt
närmat sig de Köpenhamnska linjerna.
Det första steget är taget.
Anspråkslöst, var det dock ett första
och ett nödvändigt steg. Måtte
nu god fortsättning snart kunna
följa!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
