Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Möller, Gustav: Socialdemokratins representationsproblem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kratiskt styrelsesätt, och
det andra är att man måste vilja
socialismens
genomförande, d. v. s. ersättande av
privatäganderätten till alla väsentliga
produktionsmedel med gemensam äganderätt
och avskaffande av all privat
exploatering. Man kan vilja det förra utan att
vilja det senare, då är man demokrat,
man kan endast vilja det senare, då
är man socialist, men för att vara s
o-cialdemokrat måste man vilja
bådadera.
Om sålunda ett fullt demokratiskt
styrelsesätt endast kan baseras på
en-kammarsystem, som Ström håller före,
då är jag nog socialist men icke
socialdemokrat, och jag har icke i det
socialdemokratiska partiet att göra. Ström
kan dock lyckligtvis icke erkännas som
någon särskilt benådad uttolkare av
de demokratiska sanningarna, och så
länge Ström fasthåller, vad han sagt i
den artikel, som här skall underkastas
en kort granskning, betraktar jag mig
verkligen som lika god eller lika dålig
— vilket man vill — d e m o k r a t som
han.
Först en anmärkning i förbigående.
”D en fulla
folksuveräniteten”, som ulgör Ströms
utgångspunkt, avskaffar han själv
omedelbart till förmån för folkets
representanter. Så snart folket valt sin
representation övergår tydligen
suveränitetens faktiska utövning till dess valda
representanter, till riksdagen, vare sig
denna består av en eller två eller Ire
kammare. Då Ström och jag äro
överens om, alt man måste ha en
represen-lalion, kunna vi sålunda ur
diskussionen om vad som är en ”demokralisk
statsförfattning” avföra det alltför
obestämda uttrycket: ”den fulla
follc-suveränitelen”. Och vi kunna i siället
övergå till att undersöka, vem som
reser de största och svåraste hindren mot
”uppfyllandet av en klar och fast
folkmenings vilja”, som jag uttryckte mig
i min första artikel, eller mot "folkets
herravälde i staten”, som Fredrik
Tiden n:r 3 1915.
Ström uttrycker sig. Ty delta är
naturligtvis avgörande för frågan,
vilket system, Ströms
enkammarsy-stem eller mitt tvåkammarsystem, som
är mest demokratiskt. Jag påstår då,
att mitt tvåkammarsystem icke
innebär någon slags
inskränkning i folkets, eller rättare
folkmajoritetens suveränitet, som icke
återfinnes i Ströms enkammarsyslem.
Ström säger:
Genom dubbla eller tredubbla läsningar,
kanske även i vissa viktiga frågor med
läsningarna fördelade på olika riksdagar,
skulle man även kunna pröva den fasthet
i uppfattningen och nå den noggranna
granskning, som frågornas vikt i arvar,
liksom även säkerhet mot alla
förhasta-d e beslut.
Här erkänner sålunda Ström, alt
man måste i vissa fall, ”p röva
uppfattningens fasthet”
— ehuru icke utsagt menar Ström
folk meningens fasthet. Detta
kan tydligen blott ske genom att de
olika ”läsningar, fördelade på olika
riksdagar”, varom Ström talar, försiggå
vid riksdagar med
mellanliggande val. Endast på detta vis kan ju
nämligen folkmeningens fasthet
verkligen prövas. Vidare erkänner Ström,
att man måste ha ”säkerhet mot
förhastade beslut”.
Alltihop precis vad jag sagt.
Skillnaden mellan Ström och mig
ligger i att han genom flera läsningar
vill uppnå, vad jag vill uppnå genom
att ha två kamrar. Det är meto^
den som skiljer oss, icke principen.
Enligt både Ströms och min tankegång
kunna somliga frågors lösning bara
vinna på att deras definitiva
avgörande uppskjutes för någon tid, så att
granskningen blir tillräckligt grundlig
och det kan konstateras, att. folkets
uppfattning verkligen är klar och fast..
I den mån detta är ett hinder för
”folkets herravälde i staten”, drabbar
domen Ström ocli mig lika.
Men — och här ligger förvisso en
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
