Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Händelser och spörsmål - Wigforss, Ernst: Professor Steffens anglosaxiske Bernhardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
engelska. Visserligen även av svenskar,
indianer och judar, ryssar, kineser och negrer,
så det bör bli elt givande fält för dem, som
med professor Steffens sociologiska melod
gå ut att samla ”den anglosaxiska
rassjälens självbekännelser”. Hur otroligt det än
låter, så tycks prof. Steffen värkligen mena,
att Bernhardi spelar en sådan roll i
diskussionen, helt enkelt emedan han är född
i Tyskland •— om han nu med sitt
italienska namn värkligen är del. I alla
händelser få vi inle den ringaste antydan, på
"vilka grunder denne märklige Ho mer
Lea kan göras till representant för engelsk
eller ens amerikansk livssyn. Vilken är
hans ställning? Vilket är’ hans
inflytande? Intet få vi veta, det är nog att han
är amerikan, alllså anglosaxare. Vid detta
sitt brådstörtade accepterande av en högst
tvivelaktig, i Tyskland mycket populär teori
om rasen såsom en allbeslämmande
faktor, har emellertid prof. Sleffen’ råkat ut
för olyckan att inte vara alldeles up to
d a t e. Han har tydligen förbisett, att en
blivande kollega, den berömde historikern
Karl Lamprecht, i "Berliner Tageblatt” för
■den 23 aug. 1914 konstaterat det
keltiska draget i den engelska folkkaraktären.
”Man må ge akt på, av vilken inte längre
rent germansk, utan snarare keltisk
anda det centrala laadel i det briliska
världsriket är uppfyllt.” Och della just till
skillnad från den amerikanska. Det
vore synd att undanhålla läsaren följande
klassiska ord:
"Beteckna vi de folk, som inom Europas
:gränser nu med sina sympatier stå på vår
sida, kort och gott som germaner, så gör
sig därutöver i den amerikanska känslan ett
nytt rasbegrepp gällande,, för vilket
amerikanerna också för länge sedan ha skapat
ett uttryck i ordet teutonism. Och i
glad besittning av denna utomordentliga,
ännu aldrig i denna grad framhävda
nybildning, kunna vi med undanlag för
England, vilkets anglosaxiska karaktär i della
ögonblick synes salt på spel, förkunna den
levande framtiden för en
teutonisk-germansk ras.”
Man kan nog undra, om inte ”i della
ögonblick" — d. v. s. efter den
amerikanska nolen till Tyskland rörande torpedering
av handelsfartyg — även den teutoni-
ska rasen satt sina utmärkta, egenskaper
på spel, men man saknar ändå hos prof.
Steffen en undersökning av, om H o m. e r
L e a s bok skall anses för elt utflöde av
den i England genom keltiskt inflytande
förvanskade anglosaxiska rassjälen eller av
den ädlare, med tysk anda mera
besläktade teutoniska formen i Amerika. Den
senare eventualiteten skulle väl rätt mycket
förringa "sjävbekännels-ens” beviskraft, och
några påpekanden må därför här
framställas till piof. Steffens benägna övervägande
i och för de nya upplagorna av boken om
Krig och kullur.
Prof. Steffen är ju fredsvän. Visserligen
av det originella slaget, som finner krigets
kulturfrämjande värkningar påtagliga, och
anser frågan, om inte de kulturhämmande
möjligen överväga, för ett ännu olöst
problem. Men han är styrelsemedlem i
Svenska Fredsförbundet. Om han som sådan
tagit kännedom om 1 häftet 1914 av ”Die
Fridenswarte”, ett centralorgan för den
tyska fredsrörelsen, skulle han där ha
funnit följande:
"För inte så länge sen kunde man i den
alltyska pressen finna talrika
hänvisningar (ill en amerikansk general, som
tycktes lala liksom ur hjärlat på dessa organ.
Det var ”general” Homer Lea, vilkens bok
"Det brittiska rikets ödestimma” just nu
ut-gives av den bekante flottagitatorn greve
E. Reventlow. I denna, bok talar förf. för
det , skyndsamma införandet av allmän
värnplikt i England och dess kolonier,
liksom i Förenta Staterna. Varför greve
Re-venllow skyndar sig att göra denna bok
tillgänglig för tyskarna,, om vilka han själv
medger, att de komma att ta Homer Lea
”mycket mera nå allvar” än hans egna
landsmän, det ligger klart uttryckt i
översättarens bifogade inledning. ”Denne
amerikan”, så heter del där (sid. 24), ”prisar
militarismen, prisar kriget, föraktar affärer
och demokratin, avskyr världsfreden och
grundar nationernas bestånd ytterst på den
fysiska kraften. En nation, som
drömmer om världsfred, är för honom- en
nation på förfall." Hinc ill® lacrimse! Det
torde värkligen inle ha varit lätt för greve
Reventlow att finna en dylik amerikan.
Nu har han funnit honom;- då kan det inte
förvåna, om han förspker framställa
honom som en alldeles utomordentlig
personlighet. Därvid har han råkat ut för ett
litet olycksöde.
Vem är denne mönstergille amerikan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
