Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3, 1915 - Händelser och spörsmål - Wigforss, Ernst: Professor Steffens anglosaxiske Bernhardi - Möller, Gustav: Enkammarsystemet och norska socialdemokratin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket sjuk. Läkarna gåvo honom
knappast sex månader mer att leva, vilken tid
han ville begagna till äventyr. Han hade
läst militära värk, mycket om Napoleon,
och han lyckades övertyga några kineser
i Kalifornien om att det vore bra att skicka
honom till Kina, för att han där skulle
hjälpa till med att grunda revolutionära
föreningar. Han offentliggjorde ett så
skrytsamt handlingsprogram, att de kinesiska
nwndigbeterna inte ville ge honom
tillträde till Kina. Sedan han lillbragt några
månader i fördragshamnar voro hans
pangar slut, och hans understödsgivare måste
motvilliga sända honom en viss summa, så ’
att han skulle kunna återvända. Han
stannade några dagar i Japan, där jag mötte
honom i juli 1900 i Nagasaki.
Han hade inte det ringaste alt skaffa
vare sig med den kinesiska armén eller
med någon annan och ägde ingen
personlig erfarenhet om Japan eller något annat
främmande land, om man undantar Makao
och kanske Honkong.
Vid sin återkomst skaffade han sig en
generalsuniform med epåletter och ordnar
och betecknade sig själv som ”general
IIo-mer Lea”. I "Vem är det?” kallar han sig
”kommenderande generallöjtnant vid II
divisionen av kinesiska armén”. I
värk-ligheten levde han i Los Angelos, där han
på öppna platser i förstäderna undervisade
kinespojkar i att hantera kvastar, som
skulle föreställa gevär.
Hans "Valour of Ignorance” hade stor
åtgång, men är utan all betydelse. Jag tror
inte, att hans mening om den
anglosaxiska lasens framtid har något värde, då
den inte grundar sig på något
vetenskapligt underlag.
Lea slöt sig till svärmaren Sun-yat-Sen
som ”rådgivare”; han var en av de många
excentriska människor, som samlade sig
kring denne agitator.
I Kina avböjde de revolutionära alt ta
hans tjänster i anspråk. Han insjuknade
och dog förra året i Kalifornien. Lea var
en pittoresk liten företeelse, som aldrig sågs
annat än i uniform. Han förstod att bära
den med passande värdighet. Varken i
intellektuellt eller militäriskt hänseende tog
man honom i Kalifornien på allvar. Japan
i hans fantasi liknade föga det värkliga
Japan.”
Professor Steffen betonar i företalet till
sin bok synnerligen kiaftigt, att den är en
sociologisk undersökning, som äger direkt
samband med hans tidigare
samhällsvetenskapliga arbeten I så fall är boken
ändå en nyhet så till vida, som förf. här för
föista gången i praktiken använt
”intuitionen” som vetenskapligt kunskapsorgan.
Och visserligen må man finna del
oiätt-fäidigt, när den gamle Wundt skriver om
Beigson, att ”i Tyskland ingen filosof som
är alt ta på allvar, någonsin tagit honom
på allvar”. Men när den Bergsonska
intuitionen inom vetenskapen börjar
tillämpas så som här skett i fallet Homer Lea,
känner man sig ändå manad alt för den
svenske socialfilosofen peka på de
varnande oiden från filosofiens nestor i det slora
fäderneslandet.
Enkammarsystemet och norska
socialdemokratin.
I norska socialdemolualins tidskrift ”Del
tyvendc Aarhundiade” har Inge Debes
i anledning av Gustav Möllers artikel om
en- eller två-kammarsyslemet, även
upptagit ämnet till behandling. Efter alt ha
refererat innehållet i Möllers arlikel och
även berört Fredrik Slröms kiiiik säger
Debes:
Det är mycket i de invändningar Ström
kommer med, men de äro väsentligen
riktade mot valsättet (och det suspensiva
vetot). Därtill övervärderar säkerligen Ström
enkammarsyslemets härlighet.
Bostads-bandels upphävande kommer nog alt verka
förbättrande, men det ger ingen garanti för
att sakkunnigheten alltid är till hands.
Gustav Möllers förslag bör tagas upp till
genomarbetning. Vi måste, när timmen
kommer, vara fullt rustade alt övertaga
ledningen av staten i den riktning vi
önska. Och då måste vi ha alla
förhållanden så ordnade att vi kunna glida in i
socialismen utan alltför stora skakningar. Vi
ha ju sett all prisregleringsfrågan just dykt
upp, att monopolkravet plötsligt ryckt oss
in på livet. Den dag är nära, då ännu
flera saker ordnas i socialistisk anda, men
skola vi klara den stoia uppgift, som vi
ställes inför, måste vi sörja för att ha allt
färdigt.
Det ser ut som om redaktör Möller
verkligen funnit en lösning på del vanskliga
spörsmålet: hurledes skall staten kunna
ordna och övertaga all ledning.
Detta instämmande i Mölleis tankegång
från norskt socialdemokratiskt håll är
av särskilt intresse, då ju Norge är det
enda land som prakliskt prövat
enkammarsystemet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
