Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 1915
- Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har gått ända dithän att en
borgerlig tidning icke utan grund om också
med påtaglig överdirift kunnat om vårt
parti yttra, att ”det är i själva verket
ytterligt litet homogent och
sönderfaller vid minsta påfrestning i grupper,
som efter uppgift från fullkomligt
auktoritativt håll bekämpa varandra med
en lidelsefullhet som snarast
överträffar den antagonism som kan finnas de
stora partierna emellan.” En av de
mäst brännande inre partifrågorna
torde också f. n. vara den om inbördes
sammanhållning och lojalitet.
Någon särskild motivering för att
spörsmålet härmed tages upp till
diskussion i partiets tidskrift, torde alltså vara
obehövlig. Frågan kan också här ägnas
en mera sammanhängande granskning
än som kunnat ske i partipressens
kommentarier till vissa aktuella fall.
*
Det är självklart att medlemmarna
inom partiet skola ha full frihet till
skiftande personliga meningar inom
ramen av partiprogrammets allmänna
grundsatser. Motsättningar i åskådning
och i taktiska frågor äro naturliga i en
stor rörelse som vår och lika naturligt
är det, att dessa skola få komma till
uttryck inom partiet, vid partimöten och
i partipressen. För socialdemokratin är
diskussionsfriheten livsluft och inom
vårt parti medgives ju också den
största frihet till kritik inåt, mot program,
kongressbeslut och annat varom
meningarna kunna vara delade.
I vårt partis stadgar finnes häller
ingenting som begränsar
diskussionsfrihe-ten och kritikrätten.
Uteslutningspara-grafen — den enda stadgebestämmelse
som skulle kunna, tänkas innehålla en
sådan begränsning -— riktas endast mot
medlem, ”som uppträder förrädiskt mlot
partiet eller bedriver en propaganda i
uppenbar strid mot partiets allmänna
grundsatser och därigenom skadar
partiets verksamhet.” När denna
stadgebestämmelse vid1 partikongressen 1908
antogs fastslog undertecknad på
redak-tionsutskottets uppdrag, att den icke
kunde tillämpas för undertryckande av
lojal kritik. Och vid senaste
partikongressen tillbakavisades förslag om
ändring av paragrafen, sedan bl. a. hr
Branting varnat mot att genom en sådan
ändring kanske öppna möjlighet till
åsiktsförföljelse.
Men om sålunda partiet medgiver den
största diskussionsfrihet och kritikrätt,
så kan det icke för sin egen skull, med
hänsyn till sin enhet och sin
aktions-krafi, tillåta en organisering av de olika
meningsrildningarna inom partiet,
skapandet av partier inom partiet. Med en
sådan organisering följer nödvändigi eu
skärpning av motsättningarna. Hela
den naturliga raden av
mellanstånd-punkter och modifikationer, som så att
säga bilda buffert mellan
ytterligheterna, försvinner. Det skall tagas bestämd
ställning för eller emot, mellanmannen,
förmedlarna tvingas att sälla sig till den
ena eller andra grupperingen, och så
stå till sist ytterligheterna skarpt mot
varandra i hänsynslös fejd. Partiet
delas sönder, den inre sammanhållningen
spolieras och av de rasande
inbördes-striderna förlamas partiets aldionskraft
utåt. Ett parti, som vill fylla sin
uppgift, kan icke tolerera något sådant, det
måste från början bestämt och energiskt
hindra’ en sådan utveckling. Och har
det redan gått dithän, att vid
framträdandet utåt partiet uppenbart vid vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1915/0111.html
