Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 4, 1915
- Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfällen slår delat, då är det så
mycket mera maktpåliggande atl söka
återupprätta normala förhållanden.
*
Men låtom oss lämna de allmänna
re-sonnemangen och gå direkt på
aktuali-teterna!
Vi kunna då genast konstatera, att det
är en viss bestämd meningsriklning,
som genom sitt organiserade fronderi för
närvarande hotar partiets enhet och
enhetliga uppträdande. Denna riktning
älskar att själv talla sig partivänstern
och jag skall för enkelhetens skull
acceptera beteckningen som riktig, ehuru
man i mångt och mycket har svårt att
finna reda på radikalismen hos
riktningen och dess ledande personer.
Vill man beteckna gruppen efter dess
ursprung vore Stormklockefalangen den
riktiga beteckningen. Dess mera
systematiska partiopposition började
nämligen med Stormklockans start. Officiellt
grundades då visserligen ett organ för
ungdomsagitation och ungdomsfostran,
men från början och allt framgent blev
det ett kamporgan för partivänstern, för
vars spridning ungdomsklubbarna
utnyttjades. På det sättet lyckades man också
engagera ungdomsklubbarna på sin sida
i meningsbrytningarna inom partiet cch
vid senaste ungdomskongressen
konstituerade sig ungdomsförbundet definitivt
genom vissa uttalanden som ett
vänsterparti inom partiet, sedan försökeii
.att organisera speciella
socialdemokratiska vänsterföreningar misslyckats.
Vad vill då partivänstern? Den
attityd av väktare inom partiet för de
socialistiska principerna, som den gärna
vill intaga, är alldeles misslyckad.
Par-divänstern är ju här långt ifrån inbör-
des enig, utan svänger mellan den
Hög-lundska bekännelsen (ill marxismen och
Lindhagens mot vissa av de
fundamentala socialistiska principerna k ätt erska
humanism. (Se t. ex. ”Kätlerier” av
Carl Lindhagen i första häftet av
Tiden 1910!) Icke häller i sin stäMnäng till
det socialdemokratiska dagsprogrammet
är parlivänstern enig; i militärfrågan t.
ex. divergera Lindhagens, Höglunds och
Carlesons åsikter rätt avsevärt.
Vänsteroppositionen har emellertid lagt sig
särskilt ombord med militär- och
för-fattningsfiågorna och kräver här
förändringar av såväl partiprogrammet som
taktiken. På sistone har den också tagit
hand om oppositionen mot ministeriell
vänstersamverkan, men icke häller i
detta fall är dess opposition principiell
utan motiveras rent opportunistiskt.
Nämner man till detta, att
partivänstern idkar en viss Lindhagenskult och
i andra fall säger sig vilja skydda
partiet från ”förborgerligande”, så tror
jag att bilden av partivänsterns
program är ganska god.
I detta program finnes ingenting som
behöver bringa partivänstern i en sä
prononserad motsättning till
partimajoriteten, som nu är ett faktum. Hade
partivänstern lojalt kämpat för sina
meningar inom partiet, skulle aldrig
resultatet av dess framträdande ha blivit
en nästan oavbruten följd av
upprivande inre partistrider.
Men partivänstern är icke lojal. Den
tar ingen hänsyn till partimajoritetens
beslut -— där den icke tror sig kunna
direkt utnyttja dem för sina syften —•
och vägrar att för det helas framgång
underordna sina särinirässen. En 1 o j a 1
opposition verkar för sina speciella
önskningar inom partiet och söker där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:27 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1915/0112.html
