Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partikongressens eller
ungdomskongres-sens beslut”; klubben uttalade sig för
det senare!
Ett annat exempel på öppet trots mot
partikongressen är partivänsterns
hållning till vänstersamverkan. Den taktik
partiet här valt, efter ingående
diskussioner och ansvarsmedvetna
överväganden, för att. på bästa- sätt tillgodose
arbetar eklassens intressen, är förvisso
vansklig och behöver hela stödet aV ett
samlat lojalt parti om den skall kunna
föras framgångsrikt igenom. Med
allmän tillfredsställelse mottogs därför
också Ivar Vennerströms och Ivar
Neu-mans deklarationer om fullständig
lojalitet sedan partikongressen fastställt
linjerna. Men från ledarna av den
organiserade partivänstern hördes andra
toner, kampen skulle fortsättas och har
fortsatts, ingenting försummas för att
läg-la stenar i vägen för våra förhandlare
med liberalerna och man jublar öppet
och högljutt över allt, som synes kunna
bidraga till att omintetgöra
partikongressens utan gensägelse allra mäst
betydelsefulla beslut.
Det tredje exemplet på bristande
lojalitet, som jag skall anföra, är den
fortsatta seperatistiska taktiken i riksdagen.
Det är givetvis en brist, att
partikongressen icke i ordentliga
taktikresolutioner uppdragit huvudlinjerna för den
socialdemokratiska riksdagstaktiken.
Emellertid måste ju kongressens
godkännande av riksdagsgruppens rapporter
tolkas som en önskan, att gruppen skäll
fullfölja sin gamla- taktik. Härtill
kommer nu att senaste partikongressen i
författningsfrågan, där
vänsterfronde-ringarna mot gruppens taktik starkast
framträtt och åstadkommit mäst buller,
bestämt vägrade att ge det stöd åt fron-
derierna som man sökte avvinna
den-sammia. Carl Vinbergs förslag om att
kongressen skulle uttala att ”enskilda
riksda-gsmän givetvis äro oförhindrade”
att fullfölja en annan taktik än
gruppens officiella, föll t. o. m. utan
votering. Men vänstergruppens fronderier
fortsätta och den bär bl. a. ansvaret
för händelsen i andra kammaren vid
fjärde huvudtitelns behandling, varvid
genom den inre uppgörelsen inför
kammaren och okynnesvoteringen vår
riksdagsgrupp och vårt parti blivit ohjälpligt
komprometterade. Denna händelse har
också starkt bidragit till att aktualisera
spörsmålet om de enskildas och grup
pernas lojalitet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
