Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinna majoritet för dem, men arbetar
hela tiden utåt för partiet. Partivänstern
anser sig däremot oförhindrad att
bedriva en självständig politik
utåt, både i och utom riksdagen, och
ofta i direkt motsättning till partiets
officiella politik. Det är detta som
partiet icke får eller kan längre tolerera.
Från partivänsterns sida skall man
utan tvivel indignerat tillbakavisa
påståendet om dess bristande lojalitet. Det
ingår nämligen i dess taktik, att
framställa sig som den personifierade
troheten mot partiprogram och partibeslut.
Den humbugen torde emellertid vid det
här laget vara tillräckligt avslöjad. För
säkerhets skull skall jag emellertid här
erinra om några av de färskaste
utsla-gen av partivänsterns trots mot
partibesluten.
Den 22 april 1912 behandlade
partistyrelsen startandet av
Socialdemokratiska vänsterföreningen, som öppet i
sina stadgar proklamerat att den såväl
inåt som utåt skulle arbeta för
speciella politiska syften. Partistyrelsen
antog med stor majoritet ■—• 17 röster
mot 4 — en resolution, som vänder sig
bestämt mot sådana särorganisationer
inom1 partiet, vilka ”genom själva sin
läggning Verka partisplittrande och
sålunda försvaga partiets möjlighet att
med samlad kraft fortsätta sitt verk för
arbetarklassens frigörelse.” De tre
medlemmar av partistyrelsen, som anslutit
sig (ill vänsterföreningen, böjde sig lojalt
för partistyrelsens beslut och utträdde
ur särorganisationen. Vad hade varit
naturligare än -att man också efter
partistyrelsens utalande beslutat nedlägga,
vänsterföreningens verksamhet i avvak-
tan på partikongressens slutliga dom.
Men i stället försökte man utvidga
verksamheten. När sedan partikongressen
i fjol behandlade saken fick man
förgäves vänta på en försäkran att
partivänstern skulle lojalt böja sig, om även
partikongressen ansåg en sådan
organisering skadlig för partiet. I stället
hotade Lindhagen med att ett sådant
kongressbeslut skulle komma att direkt
be-fordlra utvecklingen till två partier.
KQngressen ställde sig på
partistyrelsens ståndpunkt — men
vänsterföreningen lever alltjämt, om också ett
tynande liv! Ingen lojalitet, ingen
tanke på att böja sig för partimajoritelen!
Man använde i stället
ungdomskon-gressen för att ytterligare markera sin
illojalitet. Partikongressens anbud om
en samverkan med ungdomsförbundet
på grundval av partimyndigheternas
beslut avvisades öppet och i stället beslöts
att vid nästa riksdagsval eventuellt
organisera en partivänsterns särskilda
valtaktik. För denna mot partiet
utmanande politik fordrar man sedan att alla
inom ungdomsförbundet skola böja sig.
”Sedan ungdomskongressen talat och
givit ett så enigt uttryck åt förbundets
vilja, är det en ovillkorlig fordran
av-lojalitet att medlemmarna följer dess
beslut”, skriver Stormklockan strax
efteråt. ”Även om man på en eller annan
punkt inte är ense med kongressen,
måste man dock i del hélas intresse
underordna. sig”. En ovillkorlig fordran på
lojalitet inom ungdomsförbundet
gentemot de mot partikongressen illojala
besluten ■—• kan man tänka sig en
dråpligare bekräftelse av mitt påstående!
Det skulle i så fall vara det som en
ungdomsklubb lämnade genom att
diskutera frågan: ”Skola vi rätta oss efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
