Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagsfall en minoritet eller den enskilde
kunna1 medgivas rätt alt offentligen
tillkännagiva en avvikande mening. Men
som regel synes mig böra fastslås, att
i alla- frågor där gruppen beslutat en
viss politik och taktik, där skall
gruppen framträda enigt. Ett
återupprepande av ett för partiets politik så
störande och hinderljgt fronderi som
Chri-stiernssons i försvarsfrågan, skulle
därmed vara omöjligt för framtiden, liksom
det också skulle göras ett brått slut på
partivänsterns seperatisliska politik i
riksdagen. Minoriteterna må kämpa för
sina meningar inom gruppen och man
vågar väl hysa den förhoppningen, att
det skall tas all rimlig hänsyn till deras
önskningar. Men när gruppens politik
och taktik äro beslutade, så måste
minoriteterna lojalt böja sig. Den eller de
som i något fall finna sig absolut
förhindrade att stödja gruppens politik böra
kunna nöja sig med passivt motstånd
genom att vid votering rösta blankt.
Därjämte skola de naturligtvis ha
möjlighet att i sinom tid inför partiet
deklarera sin ståndpunkt. Detta sker i fråga
om partikongressen bäst därigenom, att
riksdagsgruppens rapporter göras
utförligare och också i fall där delade
meningar rått redogöra för den
förberedande behandlingen av frågorna i gruppen.
F. ö. har ju varje riksdagsman rätt att
deltaga i partiets kongresser och där
personligen deklarera, liksom han
naturligtvis skall ha fullständig frihet att
vid möten med sina valmän redogöra för
hur han ansett att valmännens
intressen bäst skulle ha iakttagits.
Genom en sådan ordning skulle vår
riksdagspoliliska aktion otvivelaktigt
vinna i respekt och styrka. Och vadi som
för detta kräves är häller ingenting an-
nat än en tillämpning av fullt
demokratiska principer i partiets politik.
Meningen med sammanslutning i partier är
ju, som jag förut påpekat, att kunna
åstadkomma en samlad aktion för
gemensamma krav. En samlad aktion
betingar en enhetlig taktik. Den som icke
under några omständigheter vill
underordna sig, utan jämt vill gå sina egna
vägar, han förnekar själva
organisationens princip och har intet i ett parti att
göra.
Lindhagen har i sina kätterier
framhållit, att ”till och med en verklig vilde
nödgas söka sig in i något blockhus,
från vars gluggar han har den utsikt
och de skottlinjer, som passar honom."
Detta är ett erkännade så gott som
något åt nödvändigheten av samverkan i
partier. Men om den enskilde blott vill
ha partiet som skydd och plattform för
sin personliga politik, om han begär att
få fortsätta att leve vilde också
inomhus och kanske rentav inför fiendens
ögon etablerar slagsmål med de övriga
innevånarna i blockhuset, då kan man
inte begära att dessa utan vidare skola
finna sig i detta. Överenskommelsen
gällde att hålla ihop för gemensamt
försvar av gemensamma intressen och för
en samlad offensiv, den som bryter
överenskommelsen han ställer sig själv
utanför gemenskapen.
$
Med vårt partis utväxande i allt högre
grad till ett stort folkparti följer atf det
måste visa sig mäktigt att omspänna
större intressesfärer. De olika
befolkningsgrupper som sluta sig till oss
kunna begära att deras speciella önskemål
kraftigt tillgodoses så långt de äro
förenliga med våra allmänna socialistiska
och demokratiska strävanden. Därav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
