Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Hansson, P. Alb.: Partivänster, lojalitet och solidaritet - Carleson, C. N.: Ödestvång och klassvilja. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följer all vi måste eftersträva en allt
mera mångsidigt sammansatt
representation. Men detta får icke i sin
ordning innebära en inre splittring i olika
grupper, en parliuppdelning inom
partiet. Tvärtom nödvändiggör vår ökade
makislällning och det därav
framkallade större motståndet från de gamla
maldägandena, en bättre
sammanhållning, en fastare solidaritet och en
ovillkorlig lojalitet. Ju förr detta blir
allmänt insett och erkänt inom partiet,
dess bättare för vår fortsatta frammarsch
och för de stora uppgifter, vårt parti
har att bringa till en för vårt folk och
vårt land lycklig lösning.
Stockholm dien 15 mars 1915.
“Ödestvång“ och klassvilja.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
(Slutet)
1) Vi gå sex år fram i tiden — till
70-talets Balkankris. Först måste jag
då påpeka ett sakfel i Kautskys
f-rami-ställning. Det var icke det
rysk-turkiska kriget, som ”inledde”
Balkanfol-kens resningar mot turkarne 1876, utån
tvärtom dessa resningar i —
Herzego-wina 1875 och serbisk-turkiska kriget
1876 — som inledde det rysk-turkiska
kriget år 1 8 7 7.
Alltnog: Marx-Engels-Liebknecht i •
konsekvens med sin uppfattning a,v
Ryssland som- framstegs- och
kulturfienden togo turkarnes parti — ur
samma ”bålverks”-synpunkt alltså, som
gav deras mening 1870 en ”alltysk”
färgning. D å skrev Kautsky
sympatiskt om de a.v den ryska politiken
understödda kristna Balkanfolkens
resning mot detta turkiska välde, som nu
är Tyskland-österrikes
bundsförvant — så österrikare han än
var. Då stod han på på samma sida som
engelska liberaler, vilka genom
Glad-stone brännmärkte turkarnes framfart
i Bulgarien. Och vem av deltagarne i
1907 års internationella kongress i
Stuttgart minnes ej hans landsman dr
Ellenbogens flammande tal för dessa
Balkanfolks kamp m o t de sista
resterna av turkiskt välde i Europa? Till
ytterligare belysning av hur nu allt
förändrats och förskjutits på blott några
år kan då även påpekas, att Kautsky
även citerar en tysk socialdemokrat,
som på 70-talet ironiskt sporde om den
tyska sociademokratin skall bli
turkisk. Den frågan saknar icke alldeles
sin aktualitet än i dag, om man
nämligen drager sig till minnes, hurusom
”Ar b e i t e r z e i t u n g” för några år
sedan ställde sig rätt sympatisk till en
österrikisk ”penetration” av
Balkanhalvön, men utå n direkt udd mot
Turkiet, utan snarare mot de kristna
småstaterna.
J) En klasskampsteoretiker som
Kautsky ser givetvis sin teori satt på ett
hårt prov i lägen, där det nationella
hotar att uppsluka det internationellt
och gemensamt proletäriska. Ur
svårigheterna söker han då en utväg
genom en konstruktion, i det han
förkla-rar, att differenserna mellan
socialdemokrater i olika nationer och även
mellan socialdemokrater inom samma
nation äro av ”h elt annan art” i
krig än i fred. I båda fallen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
