Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Möller, Gustav: Den tyska socialdemokratins hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 0 mars beviljat en krigskredit
jämte hela nästa års budget. Att
efter den 2 dec. de förut
tveksamma inom den tyska
socialdemokratin mera bestämt ansluta sig till
fredsst rävande na kan
man knappast misstaga sig på.
Den 20 mars röstade icke endast
Liebknecht utan även Otto Riihle
emot budgeten. Den senare
motiverade offentligt i Vorwärts sin
röstning med de
partikongressbeslut, enligt vilka
riksdagsgruppen förpliktas att rösta emot
hela budgeten.
”Jag betraktar, heter det,
kongressbeslutet i budgetfrågan såsom i fullt omfång
be-ståndande och för mig bindande och
bestrider fiaktionen kompetens att tidvis
försätta delta beslut ur kraft. Då
kongressbeslutet förpliktar till positivt
ställningstagande, alltså till avböjande av
budgeten, kan jag beklagligtvis icke avlägsna mig
från sammanträdet före omröstningen.”
-Jämte denna öppna
demonstration från Riihles och Liebknechts
sida förekom den 20 mars en t y s t
demonstration, i vilken 30
socialdemokratiska riksdagsmän
delto-go. De gjorde, vad Riihle ansåg sig
förhindrad att göra, de avlägsnade
sig från sammanträdet före
omröstningen. Det torde intressera
Tidens läsare att veta, vilka de 30
voro och vi återgiva här efter
Vorwärts deras namn:
Albrecht^ Antiick, Baudert, Bernstein,
Bock, Brändes, Buchner, Davidsohn,
Ditt-mani), Emmel, Fuchs, Geyer, Haase,
Henke, Herzfeld ,Hoch, Hofrichter, Horn,
Kunert, Ledebour, Leulert, Peiroles, Raute,
Schmidt (Meissen), Schvvartz (Ltibeck),
Simon, Stadthagen, Stolle, Vogtherr, Zubeil.
Vad som skett inom den tyska
socialdemokratin föranlåter oss
endast att konstatera ett par som det
synes ganska uppenbara fakta.
Vorwärts anmärker att de 30
frånvarande avlägsnade sig med
hänsyn till samma kongressbeslut som
Riihle åberopar. Dessa beslut äro
starkt bindande, men medgiva
dock undantag för
undantagsfall ; därmed kan maj oriteten
försvara sig även formellt. Skulle
åter de 30 ställa sig strikt på
kongressbeslutens ståndpunkt, så
skulle de tydligen ha följt
Riih-les exempel fullt ut, stannat i salen
och röstat emot budgeten. Hade
de å andra sidan hyst samma
mening som Heine att följden av
deras hållning betydde ”förintelse
av de till snabb flykt
tvingade tyska härarna i
Frankrike och Belgien, Rhenlandets
och Westf alens
översvämmande av fiender och slutligen en
skymflig fred till varje pris”, så
hade de uppenbarligen måst känna
sig förpliktade att rösta för
budgeten, utan minsta hänsyn till
tolkningen av kongressbeslut. Om
sådana fruktansvärda faror hotat
Tyskland hade självfallet ett
kongressbeslut, fattat under helt
andra förutsättningar, icke dugt;
som ursäkt. Hn dylik i det mest
rosenrasande absurda driven
formalism hade varit naturvidrig.
Det enda rimliga, som kan ligga
bakom demonstrationen den 20
mars, är följaktligen en avgjort
förändrad uppfattning om
själva sa k 1 ä g e t.
Demonstranterna anse icke längre, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
