Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: Lloyd George och kriget - Sandler, Rickard: Maximipriser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spörsmålet, utgjorde ett påtagligt
förkastande av mr Lloyd Georges synpunkter. Vi
skulle gärna vija veta, huruvida
premiärministern eller utrikesdepartementet hade
någonting att göra med dess framkomst.
Ovanstående avslöjanden äro synnerligen
intressanta ur den t synpunkten, att de
ekla-tant visa, vilken ofantlig roll det tyska
brottet mot Belgiens neutralitet faktiskt
kom att spela. Man kan icke trots Times
-efter detta rimligen komma och påstå, att
neutralitetsbrottet emot Belgien endast var
■en förevändning, typisk för engelskt
hyckleri. Ty äveo om det är sant, som
Labour Leader säger, att England i
.alla fall givit a’g in i kiiget under ledning
av en koalitionsregering, bildad med
högerliberalismen och det konservativa partiet
som parlamentarisk basis, så var dock icke
neutralitetsbrottet bara en förevändning för
■den liberala regeringen. Men nu är
■det denna regering, som tagit ansvaret för
krigsförklaringen mot Tyskland.
Neutralitetsbrottet blev alltså faktiskt orsaken till
Englands krigspolitik. Den bekväma
po-,de på halsen, och England är tydligen fullt
litetsbrottet mot Belgien blott i teorin
spelade någon roll, måste hädanefter
utrymmas. Neutralitetsbrottet har i
verkligheten skaffat Tyskland dess svåraste
fiende på halsen, och England är tydligen fullt
berättigat att hävda neutralitetsbrottet som
siil definitiva krigsorsalc.
Ovanstående upplysningar gör vidare
klait, att just neutralitetsbrottet och
rn-gerting annat sammansvetsade den
allmänna meningen i England till en
kompakt samling kring laigskravet. Om
däremot neutralitetsbrottet icke skett,
riitn utrikesministern och
premiärmini:?-ieisk likväl velat driva England ill
•d’’i’ogande i kriget så hade detta
betytt en fullständig r e g e r in g s k r is med
Lloyd George i opposition mot kriget och,en
klyvning av det liberala partiet, vars större
dét under’ sådana omständigheter kanske
icke följt imperialisterna.
Huruvida Tyskland kan besegras av den
nuvarande alliansen skola vi ej yttra oss
«m; men Såi mycket framgår av allt’ vad
som hittills häiit att Såvida England ej
kun-jiat sätta in hela sin energi och makt i
kriget mot Tyskland, så hade det senare
landet otvivelakigt redan definitivt haft
övertaget. Och hur skulle Englands
insats i kriget ha kunnat bli lika effektiv
som nu, om halva del liberala partiet och
säkert hela arbetareklassens representation
ställt sig i opposition, eller varit
ointresserad av kriget? Om Tyskland till slut måste
ge sig för övermakten, så kommer detta
alltså sannolikt att ske, emedan n e u t r
a-litetsbrottets ”militära
nödvändighet” till slut visat sig vara en militär
dumhet av första rang. Vi avstå från
att kvalificera gärningen ur politisk
synpunkt, ty om det fanns en tysk politik, som
kunde i grunden ha sprängt sönder det
engelska parlamentes enighet i bedömandet
av situationen men de tyska
statsmännen i stället tillgrepo den enda politik som
åstadkom en komplett enhällighet i
parlamentet, kommer nog tyska folket själft,
då det en gång får kännedom härom, alt
underrätta sina nuvarande ledare om, hur
deras politik lämpligen bör kallas. Skulle
vi nu säga det, så frukta vi att det skulle
anses som ett groft neutralitetsbrott.
Maximipriser,
fastställda genom del allmänna, framkalla
i vissa kretsar en skräck, som vore
vidskeplig, därest ej motståndet dikterades av
de befarade konsekvenserna av en sådan
prispolitik. Det !)ör kanske tilläggas att
även i tron på maximiprisernas
förmåga att oberoende av andra åtgärder lätta
dyrtidens tryck, finns åtskilligt som
smakar ekonomisk vidskepelse.
Varför sköt regeringen undan det
prejudikat, som väntades vid
februariuppgörelsen med kvarnarna? Varför inriktades
i stället dess energi på att åstadkomma, en
prisöverenskommelse med dem?
Varför följde lagutskottets majoritet på
samma väg, då den i potatisbrödfrågan i
stället för att förorda legalt maximipris
ifrågasatte ”pr is överenskommelser”?
Om något teoretiskt grundat motstånd
mot att. fastlägga "en övre gläns för
varupriset kan det ju här icke vara tal. Ty om
det överenskomna priset är annat
än humbug, skall det ju fungera just som
maximipris. Allt det scm kan sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
