Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4, 1915 - Händelser och spörsmål - Heine, H.: En ny international - Möller, Gustav: Första kammarproblemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lad International, om den skall kunna
genomföra sina beslut.
Makt och politiskt inflytande kan
Internationalen vinna endast på grundval av
den makt, de socialistiska partierna äga
inom de enskilda länderna. Det måste
däiför vara dess första omsorg, att dessa
.förvärva sig inflytande. Den
International, som måste nyskapas, måste verka för
upplysning och ömsesidig förståelse för
broderpartiernas faktiska förhållanden, och
i den mån den kan gå utöver denna
verksamhet, skall den alltjämt hos
partivännerna inskärpa vad detta krig har lärt oss:
att vackra oid och funderingar ha alls
ingenting att betyda i politiken, men endast
den makt man utövar; att det inte
kommer an på vad man beslutar men vad man
kan genomföra; och att varje beslut, som
förutsätter en förmåga man inte’ äger, är
sämre än en alldeles underlåten handling.
Detta är det viktigaste politiska rättesnöre,
som Internationalen kan uppställa.
Framför allt måste de olika ländernas
socialdemokratiska partier så inrätta sin
politik, atl de vinna verkligt inflytande på
ledningen av sina stater. Vad tjänar en
stor organisation ■ och ett stort parti till,
om man avstår från att göra sig gällande?
ilan kan och bör inle uppställa
något schema för samarbete med
andra politiska partier, inträde i regeringen,
ställning till kolonialpolitik, o. s. v.,
såsom det hittills många gånger och (ill
skada för de socialdemokratiska partiernas
inflytande har skett*.
Blott ett socialdemokratiskt parti, som
själv tar tyglarne i sin hand, kan vara
starkt nog och ge åt Internationalen den
styrka som är nödvändig för att
omöjliggöra ett upprepande av världskriget.
Förstakammarproblemet.
I den ganska livliga debatt, som
uppstått kring underlecknads artikel, har
också ”Stormklockan’’ genom den ”marx-
* Till detla må blott den anmärkningen
fogas, att det i regel varit tyskarna,
som gjort de resolutioner, över vilka Heine
klagar.-
istiske" teoretikern Hannes Sköld låtit sin
imponerande visdom lysa. Till min
överraskning synes Sköld haft en känsla av
att själva problemet var för svårt för
honom, han gled med lättaste hand över
detsamma — eljest är Skölds specialitet att
på rak arm prestera lösningar av alla
tänkbara problem. I det avseende torde endast
helt få människor i detta land tävla med
honom. Hans överraskande blyghet inför
problemet ersattes emellertid rikligen av
den förnäma överlägsenhet, med vilken han
på den uppblåsta enfaldens vanliga manér
avpolletterade min intelligens. I och för
sig intresserar mig H. S:s tankar om min
intelligens icke det ringaste, den engelske
världsbekante socialisten Max Don al ds
intelligens avpolletterades, då hans bok
”Socialismen” utkom på svenska, med
ännu förnämare överlägsenhet av H. S. än
min, så att Hannes Sköld har långt förut
avslöjat sin förmåga att bedöma dylika
delikata ting. Jag skulle heller aldrig ha
berört saken, om jag icke fått anledning att
i förbigående påpeka den, emedan
”Stormklockan” mitt i all sin lika ”intelligenta”
som typiska glåpordspolemik verkligen i
senaste numret skenbart gjort ett fynd.
I min lilla kommentar till Inge Debes’
uttalande anmärktes att Norge är det enda
land, som praktiskt prövat
enkammarsysle-met. Stormklockan förklarar detta felaktigt
och framhåller att även tyska riksdagen har
blott en kammare. Del senare är formellt
riktigt, men i Tyskland fungerar i
realiteten förbundsrådet som en senat,
och jag räknar därför utan tvekan
Tyskland till tvåkammarstaterna. Den
anmärkningen betyder sålunda föga, men min
uppgift var lika fullt oriktig,’ ty de båda
Bal-kanstaterna Grekland och Bulgarien ha
icke endast formellt utan också i
verkligheten enkammarsystem. Då jag under en
järnvägsresa nedkastade min korta
kommentar utan att senare få se den förrän i
tryck, kom jag verkligen ej att tänka på
Europas oroliga hörn, fast jag erkänner,
att jag knappast har rätt utesluta
Balkan-staterna ur vår dåliga värld.
Gustav Möller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
