Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Möller, Gustav: Disciplinstadgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen rimlig invändning kunna göras.
Den innehåller ingenting annat än vad
varje person, som ingår i en
organisation frivilligt underkastar sig, om han
över huvud förstått vad inträdet i en
organisation betyder. Den person, som
saknar förmåga att underordna sig
majoritetens beslut, har ingenting i en
organisation att. göra. Den lägsta
grad av lojalitet kräver att han
snabbast möjligt förfogar sig ur
organisationen igen, fy man ingår i en
organisation för alt samverka med andra,
icke för att slåss med dem.
Disciplinstadgans första del innehåller, kan man
säga, all organisations grundlag.
Vad andra delen däremot beträffar,
innebär den en skärpning av
gruppmedlems förpliktelser mot sin
organisation. Och mot denna del kunna
befogade invändningar utan tvivel
riktas. Det socialdemokratiska partiet har
hela samhällets omgestaltning till
syfte. Realiserandet av delta; syfte
innebär en oöverskådlig mängd problem.
Det är visserligen önskvärt att a 11 a
socialdemokrater hysa samma
övertygelse om den rätta lösningen av a 11 a
dessa problem, men. det är icke
tänkbart, att då de olika problemen
efterhand bli aktuella, en d y 1 i k
enhetlighet kan uppnås. Just på grund av den
väldiga omfattningen av
socialdemokra,-tins strävanden kan man förutse att
personer, vars allmänna lojalitet ej kan
betvivlas, i vissa fall se sig tvingade
att avvika från den av gruppen
beslutade hållningen. Dessa personer kunna
drabbas av disciplinsladgans andra del
och förhindras att i riksdagen
tillkännagiva sin övertygelse. I sådant
fall inåsle de drabbade personerna, om
de vilja bibehålla sin självständig-
het, utträda ur gruppen. Detta
synes vara alldeles uppenbart, om man
skall tolka stadgan efter ordalydelsen.
För att undgå ett dylikt dilemma
kommer gruppen förmodligen alt avstå från
att falla beslut i det ”särskilda fallet”.
Följden blir att stadgans andra del blir
i högsta grad vansklig att tillämpa.
Jag föreställer mig emellertid, att lika
öppen blick somi gruppen haft för
nödvändigheten att fastslå att
”organisationens grundlag” skall gälla även för
riksdagsgruppen, lika öppen blick har
den också för nödvändigheten att hysa
överseende i sådana fall, där
gruppmedlem icke kan rädda sitt samvete med
mindre han får kämpa för sin
övertygelse. Frågan borde sålunda vara, hur
samvetsfrihetens princip skall kunna
förenas med organisationens
beräl-tigade krav.
Om det skulle visa sig, att en
gruppmedlem har ett så svårt samvete, att han
s o m r e g e 1 i riksdagen av detta
samvete tvingas att kämpa för en anna n
övertygelse än gruppens majoritet
hyser, då är förhållandet uppenbarligen
abnormt. Och jag förmodar, att gruppen
med disciplinstadgans andra del
egentligen avsett att komma till rätta med
personer, vilka regelmässigt vägra
att underordna sig gruppmajoriteten.
Alla förnuftiga människor torde
erkänna, att om en gruppmedlem har för
vana. att i riksdagen bekämipa den
hållning, gruppen beslutit intaga, och
endast i undantagsfall stöder
denna hållning, så uppfyller han icke
dé primitivaste fordringar man
kan ställa på en organiserad person.
Om en sådan gruppmedlem icke har
vett alt själv utgå ur en grupp, med
vilken han icke kan samtverka, utån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
