Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Möller, Gustav: Disciplinstadgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvärtom uppenbarligen visar sig
bekämpa, så bör naturligtvis gruppen kunna
utesluia honom. Varje annat
förhållande är orimligt.
En sådan tillämpning av stadgan att
samivetstryek utövas mot personer, som
endast i undantagsfall se sig tvingade
att bryta gruppens fullkomliga
enhetlighet, vore ett. övergrepp och skulle
hindra varje människa med starkare
individualitet och originalitet att låta
välja sig till socialdemokratisk
riksdagsman. Så sant partiet ännu är ett
andligen sunt och livskraftigt parti hoppas
jag att varje försök till dylika, övergrepp
skola eftertryckligt avvisas.
Skulle däremot disciplinstadgan
till-lämpas mot personer, som endast i
undantagsfall stödja gruppens ; hållning,
.men i regel se sig tvingade alt.
bekämpa densamma, så är gruppen tydligen i
sin fulla rätt, ty ett dylikt uppträdande
slår i snörrätt, strid mot den grundlag,
som gör en organisation till en
organisation.
Erkänner man icke detta, så
erkänner man icke heller att
riksdagsgruppen är en organisation med en sådan s
Lefogenheter utan betraktar gruppen
som en diskussionsklubb, där
”diskussionen får utgöra svar” på alla frågor.
Riksdagsgruppen skulle väl under
sådana förhållanden kunna diskutera
socialdemokratisk politik, men don
skulle ej kunna, bestämma, hur den
socialdemokratiska politiken skall föras och
.läggas. Varje socialdemokratisk
riksdagsman förde sin politik som han
behagade.
Qhr« riksdagsgruppen avsetl alt fast-
ställa en ordning i överensstämmelse
med vad här utvecklats, så måste man
erkänna att formuleringen av denna
ordning just icke blivit den lyckligaste.
I sin nuvarande avfattning är stadgan
tvärtom ett missgrepp. Man borde i
stället för lagstiftningen om de
”särskilda fallen” som allmän
regel ha fastslagit att. gruppmedlem skall
ställa sig beslut om gruppens hållning
till efterrättelse i alla. frågor, där
gruppen fattat beslut. Om någon upprepade
gånger inomi begränsad tidrymd bröte
mot gruppens beslut, så skulle gruppen
kunna ställa honom till räkenskap och
eventuellt uieslula honoi». Det borde
icke vara så svårt alt finna en rimlig
norm både för det antal fall och för den
tid, som skulle konstituera ådagalagd
illojalitet och omöjlighet till samverkan.
Som stadigans andra del nu ser ut är
den både för mycket försiktig och
alltför sträng.
För sina handlingar står gruppen till
slut i ansvar inför partikongressen, och
medvetandet härom, torde nog hindra
övergrepp med stöd av den antagna
stadgan liksom detta ansvar för visso hade
hindrat övergrepp med stöd av en
stadga enligt min skissering.
Ehuru man sålunda enligt min
mening med fog kan utdöma
formuleringen av stadgans andra del, så tror jag
dock att man kan vänta, och se, om
stadgans tillämpning leder till
samvets-tvång och intolerans eller blott leder
till hävdandet av ordning och reda i
gruppens hållning, innan man
instämmer i veropen över förtrycket
inom riksdagsgruppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
