Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning mellan tysk sta l och tyskt folk
— således ett försök att göra rättvisa
al den tyska nationens dock alltför
passiva fredskärlek. Men med Shaw delar
Wells å andra sidan den djärva
meningen, att England genast energiskt skulle
ha understött Ryssland för att förebygga
kriget eller m. a .0. gjort från början det
allvarsamma läget klart för
vederbörande i Berlin.
Det vore nu frestande att ytterligare
relatera dessa engelska stämningar,
men utrymmet förbjuder mig. Något
bör dock tilläggas. Om man i Berlin
räknat med Englands neutralitet, men
Grey däremot trott motsatsen —
blir det ju dunkelt, huruvida tyskarne
betraktat Belgien som anfallsposition
mot England eller blott som
genonr-marschland mot Frankrike. Förr eller
senare — det är engelsk mening —
ha,-de det kommit till krig på den stora
motsättningen mellan de båda,
makterna, att Tyskland ville rubba den
”jämvikt”, som är den röda tråden i engelsk
politik. Ur en sådan skiljaktig
uppfattning härflyta då sådana motiv och
argument som: England kämpar för
europeisk solidaritet, Belgien gav
England ”svnbar anledning” till att
inskrida, och slutligen hade det varit ”ett
brott” — nu träder Belgien i
bakgrunden för någonting ’stöire’ — ”ett brotl
mot mänskligheten alt låta fransmän
krossas av tyskar”. I samma linje —
extremt engelsk — ligga följande
uttalanden av G. K. Ghesterton:
Österrikes ultimatum till Serbien var första
upplagan, Tysklands till Belgien andra
upplagan av brutalitetens ”diplomati”.
Engelsmännen ha ej bemäktigat sig
Holland — av strategiska skäl såsom
Tyskland förfor m’ed Belgien. Det Iro-
lösa Albion! Kan man kalla en
människa trolös, därför att hon håller sill
löfte (här den belgiska
garantitrakta-ten) — låt vara nu andra motiv även?
Tysklands vrede förklaras av att det ej
kunde få England att begå ett liknande
brott 0. s. v.
Här tillfogar nu Wigforss en
anmärkning, som t. 0. nr. skärper de
engelska indignationsutbrotten, i det han
skriver: ”Även ett anfall på Belgien
utan garanterad neutralitet hade varit
något fruktansvärt... Offra Belgien
för att Österrike skulle få laga
Serbien ... Man har talat 0111 Tysklands
’nödläge’: varför erbjöd då Tyskland
England att respektera neutraliteten . . .
på vissa villkor? Jag skulle vilja
härtill foga en fråga: Kunde ej även
Frankrike ha åberopat ett ”nödläge” för ett
neutralitetsbrott? Varför fyllde det sin
förpliktelse? På den franska äran i
detta stycke ha tyskentusiaslerna aldrig
kunnat sälta en fläck.”
Kapitlet om ”tyska* proklamationer
och engelska svar” är nog så
lärorikt för kännedomen om tvenne
bild-ningsgruppers psyke. Man kan förstå
och akta tysk patriotism, men ändock
protestera mot det pretentiösa, atl
tyskarne bara ha kulturen på sin
sida. Det finns alltför många
blottor i framfarna års tyska
politik. När de tala om ”nygestaltning
av Östasien”, kommer man att erinra
sig rövartåget till Peking —- hart när
ett ”kaisers” heliga krig. man tyckes ha
ha, glömt förra tyska sändebudet i
Peking v. Brands avslöjanden av denna
”kultur”-exped’ilion. Och när det
talas om Serajewo-attentatet, om
avvärjande av elt brottsligt angrepp, kan man
ju spörja, vad diplomaterna gjorde av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
