Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1915 - Carleson, C. N.: Naturens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokens syfte är alt bringa reda och
klarhet i det dubbeltydiga begreppet
”lag”, som vi möta som naturens ”lag”
å ena och sociall-juridisk lag å andra
sidan. Förf:s djupt trängande
framställning uppkallar stundom till motsägelse,
och jag tror mig bäst kunna recensera
hans arbete genom att ”disputera”.
Han definierar ”naturlag” såsom ett
bestämt förhållande mellan två
företeelser eller en observation av ett
regelbundet förlopp. De praktiska lagarne
(samhällets lagar) däremot äro, om än
”nödvändiga”, dock av ett annat
slag: lagar för ett visst människans
handlingssätt. Naturlag är intellektuell,
praktisk lag däremot moralisk eller lika
med av erfarenheten uppställda regler
för en vilja att nå ett visst resultat
av moral, skönhet eller ... sanning.
Här skulle nu kunna invändas, att med
undersökningar av en naiteföreteelse
är syftet även att nå sanning; alltså
även där medverkar viljan. För att
åskådliggöra skillnaden anföres som
exempel en murare, som förlorar
fotfästet och faller till marken. Hans fall
underordna vi attraktionslagen, men
säga ej därmed att muraren
underordnar sig fallagen; vi bortse från
någon som helst viljeakt. Men är det
ej ett ”underordnande”, när muraren
aktar sig att falla ... på grund av
sin medvetenhet om risken? Därvid
följer han självbevarelsens lag,
som vi kanske återfinna även i
samhällets lagar. Är då
självbevarelsedriften en naturlag eller icke? Är den ej
upphov till den vilja, som finnes både
hos samhället och individen?
Om en naturlag blott är ett
konstaterat, alltid under givna förutsättningar
återkommande förlopp, blir likväl frå-
gan, om ej ett begrepp ”härska” gives
även i fråga om den, endast att jag icke
kan se och taga på en ”befallning”.
Kanske samhällslagarne eller den
mänskliga levnadens och samlevnadens
lagar till sist endast äro avspeglingar
av erfarenheter om att vissa handlingar
äro skadliga för just naturförloppen och
deras regler för livet; om då dessa
lagar avse att skydda livet, bli de ju
regler i samband med och avpassade
efter naturförloppen. Man kan även
tänka sig en regel, en sedvänja, en 1 a g
(rent av i juridisk mening), som vilar
på urskiljning av den för människan
bästa positionen och det lämpligaste
handlingssättet, när två eller flera
naturlagar korsas, motverka varandra. De
företeelser, vi i ett sådant fall kunna
iakttaga, bilda då även ett för oss
logiskt förlopp, som i sin ordning blir en
”naturlag”. Har då den ena lagen
”överträtt” den andra, eller hur
skall man benämna denna företeelse?
Om naturlagen blott är ”en
beskrivning av regelbundet återkommande
fenomen”, skulle vi ju kunna säga, att
detsamma gäller om
nationalekonomiska lagar, såsom lönelagen,
konkurrenslagen; här äro vi dock otvivelaktigt inne
på ett m e 11 a n o m r å d e mellan
naturlag och vane-, sed- och lag-gebitet.
Man antager, att seden, bruket är
lagens ursprung, men vilar ej seden på
ett regelbundet återkommande
fenomen? Eller m. a. o.: empiri kan ej
helt skiljas från ”juridik”. Här — på
det ekonomiska samhällslivets område
går dock vår strävan ut på att bringa
de mänskliga förhållandena in under
”enkla kausalförhållanden”; här
för-skjules eller förmildras den skarpa
gränsen mellan de två slagen av ”lag”, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
