Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6, 1915 - Carleson, C. N.: Naturens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alt vi 1. o. m. kanske nödgas uppställa
en tredje kategori av ”lag”. Förf.
kan visserligen med etl visst fog säga,
att ”lönens järnlag” är någonting -vid
en viss samhällsorganisation bundet
och bestämt; men gå vi litet djupare, så
måste vi ju alltid tänka oss att v e d e
r-laget — om än formerna: lön,
profit, vinst o. d. i framtiden försvinna —
dock måste betingas .av tillgång och
behov, av krafttillskott och
kraftav-försel, av ett visst konstant
förhållande dem emellan. Eller m. a. o.: de
mänskliga behoven och den mänskliga
energin, om än tänjbara, äro dock
objektivt beräkneliga och handlings- eller
händelseförloppen mellan dem möjliga
att ”lagfästa”.
”Det kommer ej naturforskaren vid”
vad som verkligen åstadkommer
attraktionen?? Häremot kan invändas,
att, om man med naturforskare menar en
människa, som vill tränga fram till
kunskap från fenomen till fenomen, bör
han väl även intressera sig för
attraktionen själv, ej blott för ”de
proportionella talförhållanden”, vari den nu
genom observation kan konstateras.
Skola vi stanna vid Newton eller gå vidare?
Stanna vi vid ”de proportionella
talförhållandena”, som äro ”oföränderliga”
under s i n förutsättning, så avskära vi
oss från möjligheten att ändra vår
uppfattning av vunnen insikt med
ny insikt. Kunna vi frigöra oss från
eggelsen att söka ”en lag för lagarnes
utveckling?” ”Naturlagarna göras icke
för ett syfte.” Varför göra vi dem då?
Eller är regelsträvan med syfte
betingad och begränsad av människornas
inbördes förhållanden, av deras
sam-Jevnad?
På sidan. 20 i sin bok och i det föl-
jande framhåller nu förf., alt vår
uppfattning tidigare icke hållit de två
lagbegreppen så noggrant och klart isär.
Däri ser jag en invit till att söka den
gemensamma utgångspunkt, som
man just därför har rätt atl ana. Den
gamla ”rationalismen” såg ingen
skillnad mellan de två lagbegreppen.
Sedan har följt ”den exakta
forskningen”, präglad av skarp differentiering
och negerande denna ”mekanistiska”
åskådning, som bars fram av
”upplysningsfilosoferna” — samtidigt med
att man allt bättre lärde känna
”mekanismen”. Slutligen har filosofien under
samma forsknings inflytande blivit
be-gränsningslänkande, undersökning av
kunskapsförmågan — förstadiet till
modern psykologi.
Emellertid: Innan man alldeles
bestämt fixerar, att ”den ursprungliga
betydelsen” i ordet lag ”är den juridiska”,
borde dels själva ordets ursprung
undersökas, dels tagas i betraktande,
huruvida ej lagbegreppet över huvud taget
vuxit ut ur småningom utbildad regel
för handlingar, som varit
praktiskt nödvändiga för en skara
människors uppehälle. Om lag kan visas
vara. en regelsyntes för erfarenheter ur
”kampen för tillvaron”, då har ju "den
juridiska lagen” samma rot som de
till generell regel framväxande
erfarenheterna om naturföreteelserna. Enligt
förf. är det en primitiv uppfattning av
en naturlag, om jag i den ser ”en evig
kraft, som tingen följa”, men primitivt
bleve väl även då alt antaga
naturla-garnes oföränderlighet. I
sammanblandning av de två lagbegreppen ser förf. en
sista återstod av ”antropomorfism”, av
naturföreteelsernas förmänskligande,
som naturvetenskapen skall ha över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
