Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Möller, Gustav: Aktivisternas agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
billigare förbindelser söderut än
norrut. Detta säger en enda blick
på kartan. Men icke äro ryssarna
så dåliga affärsmän att de
nödvändigt vilja fram den längre och
dyrare vägen? Därmed är icke sagt
att Ryssland ej skulle få nytta av
en hamn utåt Atlanten. Ett så stort
rike med så väldiga
fastlandsmas-sor kan naturligtvis behöva mer
än en utfartsväg, som alltid är
öppen och över vilken riket fritt
disponerar, men det är j u faktiskt, att
Ryssland har en utfartsväg norrut
över Alexandrowsk på Kolahalvöns
Murmanska kust. Alexandrowsk
är, liksom de norska hamnarna,
isfri, och en järnvägsförbindelse dit
från Petersburg blir kortare,
billigare och medger alltså även
billigare frakter än en
järnvägsförbindelse genom en bit av Sverge ut till
norska kusten.
Om man alltså kan konstatera
för det första att ett lidelsefritt
övervägande av de ryska
intressena, så långt de gälla handelns
tillgodoseende, göra behovet av en
hamn i norr endast sekundärt, och
för det andra att detta sekundära
behov ingalunda måste
tillfredsställas på Sverges och Norges
bekostnad, så blir slutsatsen
oundvikligen den, att det svenska
hypnotiserande talet om en rysk fara på
grund av Rysslands strävanden till
öppet hav, vilar på en alltför lös
misstanke för att böra bli
bestämmande för vår utrikespolitik.
Vi måste uppgiva denna
misstanke, som löper bort med
förnuftet, ty som utgångspunkt för ett
ställningstagande mellan de krigfö-
rande parterna är den så vacklande
och ohållbar, att det vore en
galenskap utan like om den drev oss att
markera fiendskap mot Ryssland.
Skola vi över huvud räkna med
Ryssland som en fara för oss och
vårt bestånd, så kan det rimligen
endast ske med utgångspunkt från
det obestridliga faktum, att den
ryska politiken hittills visat ett
allmän expansionsbegär. En stat,
jämt stadd på utkik efter nya
områden, som den vill införliva med
sig, är alltid en fara för
omgivningen, och grannarna ha anledning
att vara på sin vakt. Här ha vi
icke, såsom i hamnfrågan, att göra
med en dubiös konstruktion utan
med en påtaglig verklighet. Och
denna verklighet kommer
sannolikt icke att förändras, förrän de
nuvarande ryska maktägarna äro
expedierade för alltid, och kanske
icke ens då.
Men om vi alltså måste räkna
Ryssland till de stater, — dit
måste även Tyskland under sin
nuvarande ledning räknas — som även
i framtiden förmodligen skola hålla
världen i oro, så är dock steget
långt från denna åsikt till tron att
vårt land med nödvändighet skall
få känna på Rysslands
expansionsbegär. Att detta allmänna
expansionsbegär skall leda till utvidgning
på vår bekostnad blir, så länge
inga mera positiva åtgärder från
Rysslands sida i detta syfte kunna
påvisas, heller ingenting annat än
en misstanke, som i bästa fall är
alldeles ogrundad. Det kan lika
gärna hända att Ryssland önskar
ett vänskapligt förhållande till oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
