Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Möller, Gustav: Aktivisternas agitation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vilketdera Ryssland egentligen vill
veta vi lika mycket eller, rättare
sagt, lika litet om. Den
misstänksamhet, som med något fog, råder
i Sverge är knappast mera
välgrundad än den allmänna
misstänksamhet stater emellan, som
hela den politiska atmosfären i
Europa är laddad med även hos de
stater som nu äro i inbördes förbund.
Men man öppnar icke krig mot ett
land på grund av den lösa
misstanken, att detta land måhända någon
gång i en obekant framtid skulle
komma att öppna krig mot oss.
Sådan ser emellertid i
verkligheten den enda motivering ut, som
aktivisterna kunna åberopa för sin
landsskadliga agitation. Om vi
skulle kasta oss in i kriget på
Tysklands sida, så bleve det från ovan
beskrivna utgångspunkter ett
typiskt preventivkrig, men ett
preventivkrig med ännu haltlösare
och löjligare motivering än det krig
tyskarna föra och som de tro är ett
preventivkrig. Att det finns
svenskar, vars hjärnor nu odla tanken
på ett preventivkrig mot Ryssland,
kan endast förklaras därmed, att
de blivit till den grad
tyskinfekte-rade att de ej längre kunna skilja
på svenska och på tyska intressen.
Om alltså själva motiveringen
för vårt samgående med
centralmakterna är löjlig för att icke säga
pueril, vad kunna då aktivisterna
ha att vinka med. Har Sverge
något att vinna på ett krig med
Ryssland? Vari vinsten skulle bestå
vore verkligen intressant att veta.
Ingen skall bestrida vårt
bestämda intresse av att Finlands kultur
och relativa självständighet icke
trampas under kosackfötter. Men
ett krig för att hindra detta? En
dylik konsekvens av vårt intresse
för Finlands upprätthållande är
precis lika orimlig som ett
preventivkrig på lös misstänksamhet.
Vi vilja ju icke ha Finland av
skäl som icke närmare behöva
utvecklas. Men om vi ej själva
vilja ha Finland, så måste våra
strävanden i ett krig gå ut på antingen
att endast få förryskningen
upphävd eller att göra Finland till ett
från ryska staten helt skilt
självständigt rike. Hur önskvärd ur
svensk synpunkt en dylik
utveckling skulle vara, vad garantier
kunde vi erhålla för
varaktigheten av en sådan sakernas ordning?
Om Ryssland än vid ett fredsslut
skulle se sig tvunget att lösgöra
Finland, hur länge skulle det
dröja innan det stora riket åter
skulle försöka få Finland i sitt våld?
Är det icke sannolikt att Ryssland
aldrig skulle smälta den skymfen
att ha nödgats uppgiva Finland
och icke skulle känna den utplånad,
förrän den gamla ordningen
återställts? Skulle vi då återigen med
vapenmakt gripa in till Finlands
förmån eller skulle vi bygga på
att andra makter komma att göra
detta ?
Ensamt frågornas helt
naturliga uppställande visar, hur absurd
tanken på Sverges indragande i
kriget blott för Finlands skull är.
Aktivisternas synpunkter på denna
sak äro så blottade på sunt förnuft
att om vi skulle följa dem, så
skulle Norden blott bli ett nytt Bal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
