Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Lagerkvist, Pär: Folket och konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att det är kulturen som småningom
tillför människan möjligheten alt uppfatta
det sköna. Försynen har ej förmenat
henne att även på ett primitivare
utvecklingsstadium ofta äga en instinktivt
mycket klar uppfattning av det
estetiska. Glädje över formens renhet och
expressiva kraft kan hon tidigt känna,
formen uttrycker något för henne, och
dess enkla men rika språk är hon fullt
förtrogen med. Ja, det torde väl
kunna starkt ifrågasättas, om kulturen ens
förmår öka den estetiska receptiviteten.
Säkerligen stå den primitiva
människans konstnärliga upplevelser icke
efter men måhända framom våra i
innerlighet och djup, ehuru vår ylliga
sensibilitet, vår utomordenlliga känslighet
för varje intryck, varje nyans —
egentligen innebärande en nervös
överspändhet i känslan, ej dennas fördjupande —
kan låla oss tro motsatsen.
Konsten från i dag står i intimaste
förbindelse med den primitiva, har
därifrån -mottagit starka impulser. Och
vill man kort karaktärisera den, dess
innersta strävan, måste man säga alt
den söker säg tillbaka, till större
ursprunglighet, enklare uttrycksmedel och
förenkling av problemen. Del var ju
blott alt vänta, att efter 1880-talets
minutiöst naturimiterande realism och
utav ljus- och almosfärsludier upptagna
impressionism skulle inställa sig en
känsla av otillfredsställelse med denna
konst på sidan om konstens direkta
syfte, och på samma gång med all denna
skicklighet, yttre kunnighet, vari den
inbjöd konstnären att excellera. Med
skärpa har man nu också belönat det
för konstnären primära och
proklamerat såsom hans enda uppgift att i form
och färg skapa rena, omedelbara skön-
hetsvärden, samtidigt som man satt ett
högre värde på inspiration och kraft än
på skicklighet och finess vid
gestaltningen. Det är ju tydligt att detta
innebär en förenkling av genomgripande
betydelse, särskilt efter en period då
illu-sionskonsten så utan all tvekan
placerats i högsätet. Ty den konst som
bygger på verklighetsillusion, är långt borta
från enkel omedelbarhet i uttrycket, de
fordringar den ställer på åskådaren om
han skall helt fatta konstnärens
tankegång ■— i de fall då en konstnärlig tanke
verkligen föreligger — äro högst
väsentliga.
Det synes mig alltså, att man har
all anledning erbjuda resultaten av. de
radikala konststrävandena i tiden åt var
och en estetiskt intresserad, oberoende
av på vilket socialt och den allmänna
bildningens trappsteg han råkar stå.
Konsten är icke den mest
svåråtkomliga blomman på kulturens stora och
höga träd — ehuru en blomma som
aldrig brytes av dem som ej själva äga
något av dess spröda väsen inom sig.
Och den moderna konsten är genom sin
ursprunglighet och klarhet i princip och
tanke ratt besetl just ägnad att bli en
estetisk uppfostrare i stort.
Naturligtvis skulle denna uppfostran
icke meddelas i en enda
handvändning, det vore ju också ett dåligt
kriterium på äktheten hos det unga, om det
så lättvindigt kunde tillgodogöras.
Tvärtom, det skulle fordras mycket ärligt
bemödande och verklig hängivenhet från
publikens sida. Men den moderna
konsten är i hög grad stimulerande, den
upphör aldrig att ägga intresset till
fortsatta studier. Har man väl en gång
fängslats av dess sätt att se och gestalta
släpper man den ej förrän man arbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
