Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: En våldsam strid rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sedan det i skrivelsen konstaterats, att
man ute i partiet väntat en-verklig
frontförändring från riksdagsfraktionens sida den
10 maj, emedan då krigets erövringssyfte
ohöljt proklamerats av flera av
riksregeringens stödjepelare heter det: Liksom
frak-tionsmajoriteten intet ord fann till protest
mot brottet å den belgiska neutraliteten,
liksom den avböjde att höja sin röst mot
Lusitanias torpedering och emot
vedergäll-ningsprincipen, som fört till en tävlan
i grymheter och dragit den civila
befolkningen allt djupare ned i krigets
gräsligheter, liksom den underlät att efter våra
serbiska, ryska och engelska och italienska
partivänners exempel bekämpa de till
A’ärldskriget skyldiga i det egna landet, och
hjälpte till atl hänga patriotismens
täckmantel omkring det imperialistiska
företaget, så har den även här (den 10 maj)
fullständigt svikit.
Skrivelsen refererar vidare alla
eröv-ringsproklamationerna från de
konservativa och nationalliberala, samt
rikskanslä-rens enligt skrivelsens mening klara
anslutning till erövringspolitiken, varpå
konstateras, att trots detta
fraktionsmajorite-ten ansluter sig till krigsuthållighetens
politik. Därmed är, heter det, slutpunkten
satt för den olyckliga utveckling, som
började den 4 augusti. Riksdagsfraktionen
har uppgivit motståndet mot- den
imperialistiska erövringspolitiken. Och icke blott
på grund av svaghet eller kärlek till
borgfreden utan emedan en betydande del av
riksdagsfraldionen — liksom av preussiska
lantdagsfraktionen och andra inflytelserika
partivänner — i konsekvent utbildning av
uthållighetens politik d. v. s. det ohämmade
folkmordets, fullt medvetet gilla denna
erövringspolitik.
I den tyska socialdemokratins hand
vilar ännu, heter det vidare, makten till ett
världshistoriskt avgörande. Och efter en
hänvisning till franska, engelska och
italienska socialisters arbete för freden fortsätter
skrivelsen: Den vidare utvecklingen av den
socialistiska kampen mot kriget avhänger
i nämnda länder väsentligen av den tyska
socialdemokratins hållning. Driver den
tyska socialdemokratins ledning vidare i
erövringspolitikens kölvatten, räddar den sig
icke nu äntligen in på marken för den
internationella proletäriska kampen emot
kriget och den imperialistiska rovlystnaden,
så försummar den det sista tillfället att
avbörda sig den fulla medskyldigheten för
att detta krig fortsätter som obarmhärtigt
•förintelsekrig intill folkens sista blodsdroppe
och för att den därpå följande freden endast
blir en förberedelse till ett nytt
världskrig.
Mot slutet heter det:
Vi veta att vi uttrycka en stor del
partivänners och breda folklagers uppfattning,
då vi fordra att fraktionen och
partistyrelsen utan dröjsmål gör slut på
partifördärvet, uppsäger borgfreden och öppnar den
socialistiska kampen för freden på
klasskampens hela linje enligt programmets
grundsatser och partibesluten.
Denna skrivelse har framkallat ett
manifest ”Mot partispiäpgningen” från
styrelserna för partiet och fraktionen, vilket
manifest publicerats i det första numret
av Vorwärts efter indragningen på grund
av partistyrelsens fredsmanifest.
Manifestet polemiserar skarpt mot skrivelsen,
hävdar alt fraktionen upprepade gånger för hela
världen kungjort att den är motståndare
mot alla erövringsplaner, samt förklarar att
skrivelsen står i skarp strid mot
sanningen, då den påstår att
fraktionsmedlem-mar fullt medvetet stödja
erövringspolitiken. Manifestet förklarar till slut:
Förutsättningen för klasskampens
framtida resultalrika förande är säkerställandet
av vårt lands ekonomiska och politiska
oavhängighet. Att tjäna detta
säkerställande är därför den tyska
socialdemokratins plikt. Varje hotelse som åsyftar
partisplittring, är en förbrytelse mot partiet, mot
hela arbetarerörelsen.
Efter krigets avslutning stå så viktiga
uppgifter att lösa för den inre politiken att
liknande sedan tyska rikets grundande aldrig
funnits, och manifestet nämner de av kriget
skapade bördornas fördelning, svårigheten
i socialpolitikens vidare förande, de stora
ekonomiska striderna och reformerna på
författningsväsendets område. Under
kommande tider, slutar manifestet, behöver
den tyska arbetareklassen en starkare
socialdemokrati än någonsin.
En del tyska tidningar angripa häftigt
den ovan refererade skrivelsen och
instämma alltså i partimanifestet. Utan atl våga
hoppas, att den tyska socialdemokratins
ställning till erövringspolitiken skall få
något som helst avgörande inflytande på den
tyska statens fredsvillkor, kan det nog
här-uppeifrån sägas, att en splittring av den
tyska socialdemokratin nu förmodligen
skall hälsas välkommen av de tyska
reaktionärerna, men att en samlad energisk
kamp för freden från socialdemokratins
sida givetvis skulle hälsas som en
nyinträ-dande vår för Internationalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
