Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1915 - Händelser och spörsmål - Möller, Gustav: Enkel historiedemagogi - Möller, Gustav: En våldsam strid rasar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enkel historiedemagogi.
Artikeln om Aktivisternas agitation i
detta nummer av Tiden hade nätt och jämt
hunnit bli tryckt, då en bok utkom med
titeln ”Svensk ut rikei spolitik i
världskrigets belysning”.
Denna bok förordar utan vidare att Sverge
skall avvärja sin fara ”genom modig
uppslutning vid Tysklands sida”.
En av bokens uppgifter är att genom
en historisk analys klarlägga Sverges
ställning genom seklerna till olika makter. Det
heter här bl. a.:
Det är ett förhållande i svensk historia,
som sedan tvenne sekler upprepar sig. I
tider av ytterlig fara dyker England upp
och erbjuder sin hjälp, och Sverge tror till
sin ofärd på densamma. Så var det 1719;
resultatet blev att vi förlorade
Östersjöprovinserna. Så var det för andra gången
1809; då förlorade vi Finland på kuppen.
Nu har ett nytt sekel gått, åter är riket i
fara, och åter finnas de, som se rikets rätta
stöd i England. Vi motse en prövning på
liv och död; vi motse den själva i svagare
ställning än någonsin, ty genom Englands
diplomatiska stöd lösgjordes Norge från
unionen med oss 1905. För varje gång vi
trott på England, ha vi alltså fått betala
ett stycke av vårt rike till Ryssland.
Det är dylika läromästare i historia
som vilja undervisa oss om den politik
historien anvisar oss att följa. Genom en
enkel’ mekanisk historieanailys trollas Karl
XII:s oth Gustaf IV Adolfs politik bort
och läsaren skall inbillas att vi tack
vare Englands hjälp förlorat Finland och
Östersjöprovinserna. Slaget vid Poltava, den
fullständiga ekonomiska utmattningen och
bristen på vapendugligt folk, förräderiet på
Sveaborg och Sverges militära oförmåga
1808, äro alliså icke anledningarna till den
svenska rikets sönderdelning, om man får
tro dessa lysande historieskrivare. Det är
med dylik historiedemagogi, som Sverges
folk nu skall hetsas mot ententen till ett
krig på Tysklands sida.
Det vore ganska mycket att säga om det
försök denna bok innehåller att locka
Sverge ut i äventyrligheter. Men av
utrymmes-skäl få vi nöja oss med ett par
påpekanden.
I ett kapitel om ”våra politiska
förbindelselinjer” heter det:
Det är sålunda ledsamt men
ofrånkomligt, att Tyskland saknar intressen av vital
betydelse att bevaka i Nordskandinavien.
Konstaterandet härav är fullkomligt
riktigt. Tyskland saknar intressen av vital
betydelse häruppe, d. v. s. Tyskland
saknar intresse av att dra
svärdet för oss. Men däremot ha tyskarna
ett vitalt intresse av att vi draga
svärdet för dem. Kan man få en
klarare bild av vems ärenden denn^ bok går?
Det är icke svenska intressen utan tyska
som vi skola slåss för.
Det kanske allra dråpligaste med denna
bok är dock anonymiteten. Bokens
författare representera naturligtvis den
gamla svenska hjälteandan. Men de
tappra hjältarna, som redan känna sig som
ledare av ”det nya Sverge”, finna det
lugnast att noga dölja sig så att ingen skall
kunna upptäcka dem. Vilka härliga
hjältar!
Fäll visiret! Vi vilja veta, vem vi tala
med. Vi vilja se männen bakom orden!
Våga bokens författare ej framträda i
dagsljuset, så må de finna sig i att man
betraktar dem som skygga feglingar, vrlka
själva känna sig begå mörksens
gärningar.
En våldsam strid rasar
nu inom den tyska socialdemokralin
angående fortsättningen av partiets politik.
Det är icke längre bara Liebkneckt och
hans fåtaliga skara, som ställer sig i
avgjord opposition mot den officiella
partipolitiken. Efter Bernsteins, Haases och
Kautskys maning (ill partiet att skarpt och
bestämt vända sig emot kriget, som nu
blivit ett öppet erövringskrig, har en till
partistyrelsen och styrelsen för
riksdagsfraktionen riktad skrivelse utsänts, underskriven
av en stor mängd parti- och
fackföreningsfunktionärer.
Denna sista skrivelse kommer utan tvivel
att spela en mycket större roll för den
socialdemokratiska politiken i Tyskland än
något föregående upprop eller
tillkännagivande från oppositionens sida. Det kan
därför vara påkallat att våra läsare
erhålla kännedom om dess innehåll:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
