Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Ström, Fredrik: Ett eller två partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likt skulle följden bli den, att efter kort
tid den fackliga centralen eller
förbundsstyrelserna måste ge ut en order
till alla sina underavdelningar, som
förbjöd kollektivanslutning till något av de
båda partierna. Detta vore sannolikt
enda sättet att få slut på oron inom
fackföreningsrörelsen. Detta vore
visserligen ett mycket enkelt sätt att lösa den
gamla särskillnadsfrågan, men jag
undrar om någon part skulle vara nöjd med
den lösningen. Resultatet skulle
kanske endast bli att för alla tider avklippa
det historiskt och reelt så väl
motiverade sambandet mellan facklig och
politisk arbetarrörelse. Varken den
fackliga eller den politiska rörelsen, vare sig
det ena eller det andra av de båda
socialistiska partierna skulle ha någon
glädje, men väl mycken skada av denna
utgång.
Så ha vi arbetarpressen. Hur skulle
den delas? Sannolikt ginge det väl så,
att några ginge över till det ena, några
till det andra partiet. Därefter komme
ständiga försök att göras från de olika
partierna att rycka den ena eller andra
tidningen över åt sig. Dessutom
komme kanske omedelbart en rad av nya
soc.-dem. tidningar att uppstå,
grundade av det parti, somi icke vid
klyvningen lyckats få över åt sig den gamla
tidningen. Vi skulle kanske få
”Social-Demokraten” och ”Nya
socialdemokraten”, ”Arbetet” och ”Nya Arbetet”, ”Ny
Tid” och ”Nyaste Tiden” o. s. v. Men
redan nu är det svårt att ekonomiskt
upprätthålla en del partitidningar. Vilka
oändliga svårigheter skulle icke
upptorna sig med dubbla soc.-dem.
tidningsföretag, som därtill mest bekämpade
varandra inbördes, på de gamla
jaktmarkerna, och vad oro och slitningar
skulle inte allt detta vålla bland de
djupa leden. Sannolikt ledsnade dessa på
allt samm-ans. Inom kort kanske
borgerliga tidningar tagit loven av flertalet
av de konkurrerande socialistiska
tidningarna.
Så ha vi våra partiorganisationer. Det
är sannt att inom dem diskussionerna
äro nog så livliga ibland,
meningsbrytningarna rätt så skarpa understundom.
Men i 90 fall av 100 ske de i stort sett i
all sämja och utåt är enigheten
obruten och samarbetet gott. Vilken orkan
av vild fröjd skulle inte brusa, fram
över våra organisationer, om det
gällde att taga parti för, att ansluta sig till
det ena eller andra, av de båda
partierna. Man skulle, bildlikt talat, äta upp
varandra levande. Jag är övertygad om
att inom kort skulle blott trasorna vara
kvar, och båda partierna skulle få
lägga ner åratal av arbete för att få nya
stabila formationer och arbetsdugliga
organisationer till stånd. Den som
skriver detta vet av erfarenhet, vad det
kostar av arbete, möda, tålamod och
pengar för ett partis medlemmar att bygga
upp t. ex. en stark, effektiv och till
ständig funktion beredd valorganisation. Jag
tvivlar icke på, att det i längden skall
gå att på båda hållen få fram nya
arbetsdugliga organisationer, ty om
svensken, när det lynnet en gång kommer
till utbrott, i harm och häftighet icke
lämnar sten på sten kvar, så är han
dock också den främste organisatör
världen äger. Och sådan svensken i
allmänhet är, sådan är den svenske
arbetaren. Men möda, möda och åter
möda vill det kosta på alla håll. Ingen
skall tro att det blir en lätt sak att rida
genom den stormen.
Och hur skall det te sig vid valen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
