Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Ström, Fredrik: Ett eller två partier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtskilda partierna och den inre striden
åter vara i full gång. Skulle man då
åter klyva? Visserligen fortplantar sig
naturen även genom klyvning, men det
är ingalunda på ett alltför högt stadium
av organiskt liv. Alltså: de inre
striderna skulle ingalunda försvinna genom
en skilsmässa och skedde det, vore det
icke enbart till lycka. Därmed är
också svar givet på frågan om man genom
en skilsmässa skulle skapa fram en
mera varaktig ökad arbetslust. Det
kunde t. o. m. hända att insikten om en
förhastad gärning, en begången dumhet
frammanade en grämelse, som hade till
följd allt annat än ökad arbetslust.
Någon stärkt politisk aktionskraft
skulle icke heller inställa sig.
Visserligen, har man sagt, skulle då tillämpas
Moltkes härförarsats ”getrennt
mar-schieren, vereint schlagen” —
marschera åtskills, men slåss gemensamt —,
men bortsett från att den satsen även
kan tillämpas och det med större
styrka inom ett parti, så blir frågan den,
om icke i verkligheten det skulle bli en
lillämpning av satsen ”getrennt
mar-schieren, auf einander schlagen” —
märschera åtskills och slåss med
varandra —, då ju den sista villan vore
värre än den första. Icke kan man väl
heller inbilla sig, att en delad
socialdemokrati skulle få större respekt inför
motståndaren eller nå större resultat än
en åtminstone utåt enhetlig rörelse.
Nej, enda vinsten vore en större
rörelsefrihet. En sådan kan vara
synnerligen nyttig och önskvärd, men den kan
också ha med sig vissa faror. Den
åtrådda ökade ömsesidiga rörelsefriheten
kan bli liktydigt med för e n a parten en
hastig utveckling åt borgerligt håll,
så att av socialdemokratin endast nam-
net bleve kvar, för andra parten en
hastig utveckling åt
antiparla-mentariskt och
anarkosociä-1 is tiskt håll, så att även härigenom
utsikterna till en politik i’sannt social*
demokratisk anda högeligen minskades.
Jämvikten komme, med andra ord, att
försvinna och det kunde sluta som då
ett gungbräde plötsligt brister på mitten.
Vill man ernå rörelsefrihet, behöver
man emellertid icke spränga partiet.
En verklig rörelsefrihet når man bäst
genom .att bibehålla rörelsens enhet
under frihetens egid, d. v. s. genom att
hävda toleransens princip inom
programmets och de allmänna socialistiska
grundsatsernas ram.
Äro sålunda fördelarna av en
delning av partiet synnerligen
problematiska, så äro de direkta:
nackdelarna så mycket
påtagligare.
Till att börja med: hur skulle det gå
med fackföreningsrörelsen? Sker en
delning av partiet, så är det sannolikt
att det blir en delning med bra nog lika
stora halvor. På grund av den
kollektiva fackföreningsanslutningen skulle
genast en väldig kamp börja om och
inom fackföreningarna, som skulle vålla
en oerhörd oro inom hela
fackförenings-världen. Redan den lilla skilsmässan
från Hinke Bergegren och Schröder
vållade ju på sin tid en flerårig oro inom
fackföreningar med idieliga diskussio-i
ner om ut- och inträde, och under en
lång period måste ju ett stort
kraftuppbåd ske för att neutralisera
verkningarna av den historien. Och dock är det
väl ingen som tvivlar på, att den
komme att te sig somi en storm i ett
va.tten-glas mot vad komma skulle, om det
bleve fråga om att tudela partiet. Sanno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
