Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Hansson, P. Alb.: Den engelska socialdemokratin och kriget - Lagerkvist, Pär: Folket och litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och krigsgalningar av Blatchfords cert
se den med oblida ögon. . Även den
större delen av Labour Party torde
betrakta den allt annat än välvilligt, och Mac
Donald, som mer än någon annan
framträtt som sitt. partis talesman i denna
sak, är, när detta skrives, inkallad lill
ett möte med riksdagsgruppen i den
kommande veckan för att svara för sina
skriverier i detta avseende och i
samband. med regeringskoalitionen.
Å andra sidan äro också andra
krafter i rörelse för samma mål som I. L< P.,
och enligt förljudande har man inom en
nära framtid att motse ett klart kontu-
rerat program för ett fredsslut, icke
med I. L. P:s. signatur, utan
representerande uppfattningen i kretsar även
utanför socialdemokratin.
Och för en ening av den nu delade
socialdemokratin har man en borgen i
det gemensamma programmet för en
nationell politik efter kriget, för en
demokratisk utrikespolitik under folkets
kontroll, för militarismens
kringskäran-de och avskaffande, för ett fredligt
ordnande av mellanfolkliga förhållanden,
och för grundandet av ”Europas förenta
stater”.
Folket och dikten.
För TIDEN av PÄR LAGERKVIST.
I en föregående artikel hg,r jag haft
tillfälle något redogöra för vilken
ställning folket kommit att intaga till
konsten, varvid uttalades en förhoppning
om att framgent åt detsammla skulle
givas den levande och kämpande
konsten, den i vilken tidens pulsar slå, icke
vare. sig den uteslutande agitatoriska
eller den kvasinationella. Min uppgift
var den angenämaste: blott att
tillkännagiva det glädjande faktum —
visserligen väl redan bekant för var man,
men icke desto mindre mycket
glädjande — att vi äga en kämpande konst,
en tidens egen konst vilken medvetet
syftar till att finna uttryck för dess
grundkaraktär.
. ,Ge vi oss in på diktens område blir
emellertid förhållandet ett annat. Vi
måste här börja med att konstatera det
nedslående faktum att tiden ej har
någon kämpande dikt, ingen dikt som vill
och kan vara sig själv.
Må vi taga vår svenska litteratur från
i dag i betraktande — den är genom
sin art om också inte till halten
representativ nog för det nya århundradets
över huvud taget. Var .se vi här en
svärdsglimt av kampen, den
välsignelse-bringande striden? Var se vi dem som
bryta ny väg — och dem som hålla
igen? Var ha vi de unga och var de
gamla? Var stå de radikala och var
gnälla och gnata de reaktionära? Var
häcklas och hädas det, och var gå de
som’ drömma om att bygga nya sköna
tämpel i lustigt ;ned(rivna gamla
.kåkars ställe? Ack på allt detta är blott
alt svara: vi leva här i. det förlovade
schlaraffenland, där andlig avväpning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
