Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Carleson, C. N.: En borgerlig demokrat om världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
schyr, ”är både det tyska riket och
Österrike” — levat och lever i klar
medvetenhet om grannars fruktan,
misstänksamhet och fiendskap, samtidigt
med att denna vidmakthållna spänning
tjänat att oupphörligt stegra
rustningarna.
Den mer aggressiva karaktär, som
tysk flott- och kolonialpolitik fått sedan
Bismarcks dagar, började rubba tron rå
den tyska kärleken till freden.
Tysklands intelligensspetsar undveko alltid
att framträda som pacifister. I stället
söktes upp ett expansionsargument i den
starka folkökningen, vilken f. ö. borde
ha diskuterats grundligare än som skett
inom den socialistiska intemationalen.
Vad som betraktades som nödvändigt
fick t. ex. sin ideologiska tillspetsning i
Treitschkes så lydiande maxim: ”Vid
gestaltande av folkens öden äro makt
och rätt liktydiga.” Här är alltså icke
tal om något anspråk underskrivet av
kulturmänsklighetens rätts- och
billig-hetskänsla, utan ett anspråk, som
skaffar sig makt för att tilltvinga sig
erkännande — detta må sedan formas av den,
som en gång skaffat sig makten.
Här röjer sig alltså en varje
kulturbegrepp överkorsande anda, som kanske
klarast kommer till uttryck i G-. A. Erd-
manns yttrande år 1900:–-”blick
för den tidpunkt, då Tyskland måste
(sic) utgjuta strömmar av blod för ett
jordstycke, som en annan stat tager i
anspråk för sig”. Är det då underligt,
om engelsmännen, som tagit så många
”jordstycken” i anspråk, känt sig illa
till mods och skrämts över till en mot
Tyskland riktad imperialism? Och i
vilket oerhört fjärran måste då icke
samtidigt skjutas varje tanke hos
Tysklands ledande män att möjligen åter-
ställa Elsass till Frankrike! För tysk
uppfattning har tydligen allt de senare
åren pekat i riktning hän mot kriget,
något som även avspeglar sig i det av förf.
påpekade, anmärkningsvärda
förhållandet, att framstående engelska politiker
verkligen hyst intresse för en allmän
överenskommelse om
rustningsminsk-ning och avväpning, men ännu
aldrig en tysk statsman. Det är
på sätt och vis även en värdemätare av
tysk och engelsk kultur.
En mycket bärande synpunkt är även
förf:s påpekande av att tysk expansion
— liksom även japansk och engelsk —
som ett led i en nations ”kamp för
tillvaron” erinrar om ”germanernas
tidigare utvandringar för att skaffa sig föda
och mark”. Men det är och förblir
likväl en klart barbarisk metod att reglera
inre, ohållbara samhällsförhållanden •—
och där är krigsbarbariets förnämsta
drivbänk och ett modernt faktum, som
manar socialdemokratin till eftertanke.
Inför sådana inre hotfulla företeelser
trängas — trots allt — givetvis i andra
rummet de diskussionspunkter, som nu
te. sig mera som symptom och som röra
sig om den ena eller andra statens
större eller mindre ögonblicksskuld i
världskriget, om den ena eller andra
patriotismens högre eller lägre valör, om den
ena eller andra rasens egenskaper,
företräden och svagheter. Där tarvas
kanske snart ett återkallande till en
förnuftig frågeställning och frågeordning, som
fyller ut den otillräckliga
”kulturmoraliska” meningstvisten med de
befolknings- och ekonomistatisliska siffrornas
allvar. De måste dock bli av en
grundläggande betydelse för det framtida
tillståndets gestaltning. Förf. berör även
detta kapitel, men jag skulle, vilja där-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
