Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8, 1915 - Dalgren, Lars: Det svenska tvåkammarsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgare i de gamla stånden, utan att
för övrigt rubba dessa. Denna period
börjar med 1817 års riksdag och varar,
till dess det Richert-Anckarsvärdska
förslaget till representationsordning
(1830) inleder de stora reformförslagens
lid, som sedan med en avmattning
under 1850-talet varar ända till 1865.
Framför allt är det 1830- och 40-lalen,
som äro av betydelse Då löstes
enligt förf. representationsfrågan i
princip.
En av de viktigaste anledningarna till
att representationsfrågan ungefär från
och med 1830 blev en av
huvudpunkterna i oppositionens program anser
förf. den omständigheten vara, att det
visat sig så svårt att vid riksdagarna
göra oppositionen effektiv; regeringen
hade alltid inom den gamla
ståndsriksdagen sina bestämda anhängare i de
ämbetsmän, som utgjorde en stor del
av riddarhus och prästestånd. Eniigt
en gängse åskådning ansågs det
nämligen vara en ämbetsmans skyldighet att
alltid stödja .regeringen, ”votera för
uniformen”, som ett allmänt slagord
kallade det. I synnerhet hade detta
bruk flitigt använts av Nordin, vilken
därför också fick tillnamnet
”riksdags-ministern”. Kravet på
representationsförändring uppfattades alltså som en
väg att ernå en riksdagens
emancipation från regeringen. En jämförelsevis
mindre viktig roll spelade enligt
författarens mening den sociala synpunkten,
att bereda orepresenterade plats i riks*
dagen. Genom de ovan antydda
partiella reformerna hade ju också
viktiga grupper bland dessa upptagits i
stånden.
När frågan om en omdaning av
riksdagen kommer upp, är det genast två-
kammarsystemet, som börjar debatteras.
Innan förf. går in på dessa debatter,
fastställer han tvenne olika typer av
tvåkammarsystem, som han benämner
”det engelska systemet” och det
”amerikanska”. Det förra utmärkes därav,
alt kamrarna äro till sitt ursprung
fullkomligt skilda från varandra; den övre
skall, menar man, representera
samhällets aristokratiska element gent emot
de demokratiska, som ha sin taleman i
den undre. Detta söker man ernå
genom att låta den bestå av ärvtliga
pärer eller av monarken utnämnda
personer, eller, om medlemmarna bli
valda, avgränsas valkorporationerna noga
genom eensus eller liknande
bestämmelser. Det ”amerikanska” systemet
däremot låter de båda kamrarna gå
tillbaka på samma rot. De olikheter dem
emellan, som även enligt detta system
kunna förekomma, åstadkommas
genom olika valsätt, så att t. ex. den övre
kammarens medlemmar väljas indirekt
och den undres direkt, eller genom
mandatens längd och dylikt. Enligt det
förra systemet blir den övre kammaren ett
organ med en huvudsakligen negativ
uppgift; den skall åstadkomma en
maktfördelning mellan olika kategorier i
samhället, gent emot vissa klassers
önskningar representerade i den undre
kammaren kan den sätta andra lika
berättigade intressens absoluta veto.
Enligt det amerikanska systemet blir den
endast en sorts regulator på den
allmänna folkmeningen, som den också
representerar så att säga i renodlad
form. Dess uppgift gent emot ett
allmänt folkkrav blir ej att hejda
detsamma, utan endast att genom suspensivt
veto uppskjuta dess genomförande ti’Is
säkerhet vunnits, att det ej endast är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
