Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engelsk och tysk imperialism.
Ett blad ur en kontrovers för dagen.
I.
För TIDEN av ERIK HEDÉN.
Engelsk världspolitik i
engelsk belysning* heter ett inlägg
i världskrigets kulturfejd, vilket har
tillräckligt kuriositetsintresse för att
förtjäna dragas fram ur fejdens
pappersberg av starka ord och klena sanningar.
Författaren är Ferdinand
Tön-n i e s, professor i statsvetenskap,
gammal radikal och Marxkännare. Även om
man ej kände författarnamnet, även om
boken ej vore skriven på tyska och
tillägnad en excellens, skulle man ändå
genast se, att den vore tysk. Den
börjar nämligen: Denna lilla bok är
författad för sanningens
skull. Det enda man därvid kan
undra är, varför ej författaren tillagt:
och människokärlekens. Han har
nämligen skrivit den för att upplysa det
engelska folket i dess okunnighet,
vilken han garanterar vara så stor, att
dess politik är väsentligt okänd t. o. m.
för dess egna ledare.
Hans självuppoffring att åtaga sig
detta värv är desto större, som hans
egna kunskaper i engelsk politik ej te
sig särdeles mångåriga eller
djupgående. Han har t. ex. så litet reda på den
politiker, vilkens okunnighet han väl
främst vill motverka, sir Edward Grey,
* Englische Weltpolitik in
eng-lischer Beleuchtung.
att han tror denne ha varit högerman
i sin ungdom. Hans metod består helt
enkelt däri, att han hopplockat alla för
England ofördelaktiga uttalanden ur
vissa engelska verk, i regeln relativt
korta och väl kända handböcker. Men
vad han eventuellt saknar i kunskap^
om engelska folket, ersätter han med
en desto större kärlek därtill. Man bör
ej misstro hans försäkran därom.
Visserligen visar han en osminkad motvilja
för flertalet engelsmän han talar om,
även utpräglade fredsvänner och
politiska gentlemän; Gladstone behandlas t.
ex. lätt föraktligt. Men han gör några
få .undantag: de engelsmän, som tjänat
Tysklands sak, få genomgående vitsord
för redligt allvar, klokhet och kvickhet
(Geist), och det är naturligtvis dem
författaren menar med engelska folket.
På tal om en sådan folkrepresentant
har han givit ett prov på vad han
menar med kvickhet. Det är när en
engelsk tidning beskyller sin regering för
”inkompetens, lättja, aristokratiskt
övermod, likgiltighet för sitt ämbete,
inställsamhet, schablonmässighet, perversitet
och dumhet.” Som bekant menar i
regeln en författare med spiritualitet, vad
som stämmer med hans egen stil, och
det kriteriet håller gott streck även
här. Det vore dock förhastat att därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
