Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Hedén, Erik: Engelsk och tysk imperialism. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillskriva författaren någon speciell
hätskhet. Hans polemiska ton avviker
ej mycket från den, som i Tyskland
vanligen brukas stridande kolleger emellan.
Skulle man på dem använda samma
metod som Tönnies på England, skulle
deras konterfej icke bli mycket mer
smickrande än i hans bok det älskade
engelska folkets.
Svårt att finna material för sin
målning därav har han, trots sina starka
koloristiska anspråk, alls icke haft.
Ingen kan teckna England strängare än
engelsmän. Men tro ej, att detta är
bevis på självkritik! Tvärtom är det ett
mördande bevis på, hur usla
engelsmännen äro, när t. o. m. så inbitna
hycklare måste erkänna sin uselhet. Man
får lov att noga minnas denna sanning.
Eljes löper man fara att bli lurad
redan av den engelska bok, som Tönnies
först och mest avskriver: Seelys
Englands utvidgning,* ett verk
som han med rätta kallar den engelska
motbilden lill den störste tyske
imperialistprofessorn, Treitschkes, stora
arbeten. Liksom denna gav den politiska
teorin för Bismarcks Tyskland, har
Seelys åskådning blivit grundläggande för
Englands eller rättare engelska högerns
moderna kolonialpolitik. Ty som
Tön-nies med rätta framhåller efter
professor Hjärne (han kan uppenbart
svenska): Seely är en typisk engelsk
imperialist.
* The Expansion of England.
Det är typiskt att medan så medelmåttiga
verk som Bernhardis, Frobenius’ m. fl.,
vilka dock författats på ett för högre
skolbil-dade svenskar bekant språk, snabbt
överflyttats till svenska, så har Seely förblivit
oöversatt. Ett populärt svenskt verk, som
i mycket bygger på honom, har nyligen
utkommit: Två drottningar, Englands
uppstigande till världsherravälde 1558—
1910, av O. H. Dumrath (pris 3 kr.,
Wahlström & "Widstrand).
När man i vetskap därom läser
dennes bok, häpnar man. Vår föreställning
om imperialismen liksom om nästan
allt annat ha vi ju fått från Tyskland.
Följaktligen måste man här vid vart
nytt kapitel fråga: skall detta vara
imperialism! Var är framställningen av
ens eget folk som världens mest
begåvade och ädla? Var är förhärligandet
av erövring och krig? Var hävdandet
av monarki och militarism som statens
grundpelare, var lyriken över det
ekonomiska förvärvet som dess, näst
kriget, högsta plikt och uppgift? Med
hänsyn till tyskarnes våldsamma vrede
(hos oss särskilt ekad av Per
Hallström) över engelsmännen, för att de
låtit indiska soldater möta hjältarna
från Louvain och Lusitania, är det högst
intressant att se, hur engelsmännen
döma om inderna i jämförelse med sig
själva. Seely säger (Del II, kap. 5):
Vi äro icke mera begåvade än
hinduen; våra själar äro ej rikare och mer
vittfamnande än hans. Vi kunna ej
förbluffa honom som vi förbluffa barbarer
genom att för honom yppa idéer som han
aldrig drömt om... Vår stolthet är icke,
att vi ha fler och mer briljanta idéer utan
att våra idéer äro bättre prövade och mer
sunda. Den moderna civilisationens
storhet, jämförd med den medeltida eller
antikas, är att den behärskar ett större
förråd av uppvisad sanning, och därför
oändligt mer praktisk duglighet.
Seely har heller ej något
undseen-de för nationella legender om den
utomordentliga tapperhet och klokhet, som
skulle ha betingat det engelska
världsväldets seger över dess spanska,
portugisiska, holländska och framför allt
franska medtävlare. ”Vi lyste ej
särskilt”, säger han, ”i sjöupptäcktsfär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
