Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Bolander, C. A.: Vilhelm Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på Schweizersjön kämpar med känslan:
”varför har jag ett hjärta?” — Plalen,
som i bokskogarna vid Schliersee
brottas med romantikern inom sig ■—■
Nietz-sche, som på liv och död strider med
Schopenhauer-Wagner i sitt bröst —
Tegnér med sitt friska hat mot
romantikens översinnlighetsklemande, mot den
gudsnådliga serafsfromheten inför livets
under, inte biskopen, men den Phoebus’
odöpte son, som gycklar med sin egen
Fritjofssaga som en bankrutt, en
föraktlig kompromiss med
borgars.entimen-tet.
Hans medvandrare, de besläktade
andarna, han längtat! Trötta liksom han
själv vid den sköna känslans
gyckelspel, älskande liksom han det stålljusa,
hårda, drömmande Pindaros’ dröm om
Apollons hyperboreiska underland på
andra sidan lust och ve, ensamma
liksom han, .märkta liksom han av ödet
och förbannelsen. Vilhelm Ekelund
upplever i ”Antikt ideal” ännu icke
antiken, bara dess längtan och saknad,
lever bara med antikens stora trånad,
sina tragiska fränder.
Han upplever infe heller dem, han
kan icke leva sig in i deras tankars och
känslors rikedom. Han stirrar sig blind
på sin olycka, sin förbannelse, han ser
intet annat — Platen och Nietzsche,
Hölderlin och Leopardi, alla bliva de
blott masker, bakom vilka han döljer
sitt bleka, förgrämda ansikte. Han är
ännu fjärran från den helkyoniska
livsstämning, han drömmer om, fjärran
från att älska ödet och nödvändigheten
— det är ännu bara ett ”trots allt”, hans
”Antikt ideal”. En formel bara.
Var är du, Eros, som Eryximaches i
”Symposion” talade om, läkekonstens
hälsobringande gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
