282 (Tiden / Sjunde årgången. 1915)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9, 1915 - Bolander, C. A.: Vilhelm Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur fjärran är han icke i själva
verket från den Amor fati, han drömmer
om, ifrån Aglaia, aniikens stridande
glans. Han kan inte dölja bitterheten,
ständigt bryter hans harm ut mot den
evigt obotliga, horribelt gigantiska
dumheten och ■ tölpigheten, ofinkänsligheten
och avunden i Tschandalaberg, mot den
halvbildade penningpöbeln, det
telluri-ska klimatets vidrighet. Det är ingen
av de starka, ensamma heroerna, en
stackars landsflyktig bara, som fryser i
främmande land i treklassvalrättens,
ölets och köttbristens, fabriksslaveriets
och militarismens Tyskland — han
lider helvetets alla kval i senhöstens
långa söndagskväll — han irrar över
Leip-zigerplats, förbannande julaftonens
elände — han flyr ut till den botaniska
trädgården vid Steglitz för att komma
ifrån människorna. Vse soli —
ensamheten är ingen styrka, bara förbannelse,
han fryser i förvisningens isigä nordan

— runt om honom ropar världen: ”En
sechser ftir’n Hampelmann” — i det
främmande landets skymning sitter den
hemlöse stavande på sången om
Deme-ters sorg, drömmande om Hesperos’
svala hem vid nattens rand.

Finns det då intet hopp? Är det icke
purpur i mörkret, skall icke segerns
solljus brista fram en gång?

Brusar icke Havet, sjungande om
”des Lebens Erzklang”, det starka
Havet, som skapade Hellas’ ande. Anar
han icke den uraviske Eros, lyrans och
bågens gud, den starka driften att
tända i hjärtan och blod, kampen om
ungdomen, om att befrukta de stolta och
adliga andarna.

Det sitter en hemlös vandrare och ta-

lar med sig själv uti ensamhetens långa
dagar och nätter — hans ”Nordiskt och
klassiskt” (1914) är bara en av den
bittre landsflyktingens många dagböcker.
Vännelös, osalig lever han, fjärran från
människorna, lever i böckerna,
Sten-dhals ”Memoires”, Dostojevskis
”Corré-spondance et Voyages å l’étranger”,
Nietzsches ”Philologice”, Gogols
”För-fattarbikten”, Loyolas ”Exercitia
spiri-tualia”. Men i böckerna lever han bara
sig själv, sin förtvivlan, sin bitterhet,
sitt trots. Där är det gamla föraktet för
sentimentslyriken, för de feminina
poeternas sympatibehov och bifallshunger
och vämjeliga. weltschmerz, det gamla
hånet mot hjärtat, träsket, i vilket Kleist
gick under, mot holländeriets
rhyparo-grafiska fröjd över det filistergemytliga,
mot Schopenhauers morfinmilda
rike-manspessimism. Där är den gamla
bitterheten över livets lumpighet och
fulhet, söndagsförmiddagens bottenlösa
leda på sporthedarna vid Berlin — skarpt
sticker den ärelösa fattigdomens
dagsljus honom i ögonen, svider som
glödgade nålar i hans själ — han längtar
barndomens bergiga landskap,
blåsippe-knopparna. i myllan på sluttningen vid
Rönneådalen, de blommande
hasselbuskarna mellan Söderåsen och Bingsjön,
de vitgrå Pitsesites, det vita ljuset uti
bokkronorna. Där är den gamla
drömmen om den sant okristna
heraklitis-men, antikmänniskans heroiska kamp
att giva mening åt livet för sig själv och
andra, den gamla lovsången av sorgen,
som vidgar horisonterna.

Skall då icke detta klassiska
explosiva tända den skapande kraften i
honom, bliva mera än en formel för hans
skygga och trötta trots? Är det då med
honom som med skon, Schopenhauer i

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Fri Oct 18 16:31:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/tiden/1915/0288.html

		Tiden / Sjunde årgången. 1915 / 282 (1908-1940) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|