Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Branting, Hjalmar: Bland högerns tanke-frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då frågan ställts så, var i själva verket
kriget oundvikligt — vilken anda av
försonlighet som än visades från Ryssland och
de andra makterna och vilka fredsvänliga
gester än Tyskand själv kunde antyda. Vad
kunde i själva verket en medling mellan
Ryssland och Österrike ha för innebörd
annat än förhandlingar om de fordringar
Österrike riktat till Serbien? Men om dessa
medgåvo varken Österrike eller Tyskland
någon diskussion. Detta dilemma,
underkastelse under det österrikisk-tyska ultimatum
till Serbien eller krig, låg bakom alla
förhandlingar och dessa dömdes därav
oundvikligt att misslyckas. Det var därför att
Tyskland visste detta, som det stannade vid
att ”i princip” gå in på medling från de fyra
stormakterna och aldrig svarade på
Cam-bon-Greys hemställan att själv ange en
form för denna. Och sedan — och detta
är allvarsammare än något annat — då
äntligen den ursprungliga svårigheten försvann,
då Österrikes omedgörlighet förminskades
och greve Berchtold äntligen gick in på att
godtaga engelsk medling, så var det
Tyskland som trädde fram på sin allierades
plats, sände sitt ultimatum till Ryssland
och förklarade kriget. Alla Tysklands
oscil-leringar försvinna inför det huvudfaktum
att Tyskland, genom att först utan
förbehåll godkänna Österrikes intransigens och,
sedan Österrike fallit undan, genom att själv
visa omedgörlig intransigens, bär jämte
Österrike ansvaret för den fruktansvärda
katastrof, som kommit över världen.”
I helhetsbilden erhåller sålunda det
nu så mycket framhållna
påtrycknings-telegrammet en mycket övergående och
underordnad betydelse, vilket ”Svensk
Tidskrifts” läsekrets just ej kan gissa
sig till av hur det där använts. Det
skulle vara om de fäste tillbörligt kom-
voro vi fullt medvetna om att eventuella
krigiska åtgärder av Österrike-Ungern mot
Serbien kunde föranleda Ryssland att’
uppträda och härmed, vår förbundsplikt
likmä-tigl, indraga oss i ett krig."
penserande avseende vid vad deras
vägvisare i labyrinterna själv angiver som
sammanfattning av greve Andrassys
inlägg:
Resonnemanget går sålunda ut på att
monarkien av självbevarelseinstinkt drevs
ut i ett p r e v e n t i v k r i g, och han
erkänner öppet att när lokaliseringen’
visade sig omöjlig och Ryssland befanns
berett till krig för vasallskapets bibehållande
(från Serbien), ”då kände Tyskland ej
längre mer än e 11 mål: att föra förhandlingarna
så., alt avgörandet fölle raskt och att
utsikterna till seger ökades.”
Det ligger i detta österrikiska intyg
ett nästan Harden’skt förakt för att
anlägga. masken av den skamlöst
överfallne. Man bara frågar sig varför ännu
det skall ödas så mycken kraft på att
även utanför Tyskland hålla denna
begripliga paroll till nationell samling
vid makt. Får man kanske tyda den allt
oftare hörda satsen att alla teorier om
krigets upphov ännu blott kunna vara
provisoriska, som en förberedelse till
att utrymma, åtminstone för en något
mera kritiskt prövande publik, en
position man själv inser vara ohållbar?
Även i det häfte, vars tankevärld vi
här något granska, återkommer denna
lära. att intet kan vetas. Men den
passar rasande illa ihop med den stolta och
vackra devisen att livets mening icke
skulle vara bekvämlighet, utan
tvärtom, strävan till ett mål. Våga vi fortsätta:
ett mål, som i detta fall ej kan vara
annat än sanningen, utan hänsyn till
nationella fördelar och nationella
fördomar, således ej en tysk sanning eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
