Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Branting, Hjalmar: Bland högerns tanke-frukter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en fransk sanning, utan sanningen
så skild som möjligt från detta
nationella, som för ”Svensk Tidskrift” eljes är
kärnan i och summan av allt.
Ännu en punkt i det unghögerhäfte
vi granska måste vi ägna några ord —
ty vi kunna nu ej dröja vid den dock
påfallande bristen på alla proportioner i
att i ”Franska stämningar” behandla
Maurice Barres som1 en utomordentlig
exponent för tankarna ”särskilt hos den
intelligentare delen av den uppväxande
franska ungdomen”. Det är ungefär
som att utnämna Konstitutionella
förbundet i Upsala till högsätet för svensk
ung intelligens; att de ej ens ha en
Bar-rés, utan bara en Wessén må ju vara
fatalt, men anspråken äro eljes nog så
likvärdiga, och prof. Heckschers organ vet
fullkomligt att uppskatta fördelen av en
inom svenska bildade kretsar
propagerad föreställning att i alla länder den
intelligenta ungdomen lämnar
socialismens idealer för nationalismens
nyupp-rättade heliga kyrka.
Vi stanna vid kåseriet om
”majoritets-grundsatsen”, som för ”Svensk
Tidskrifts” antidemokratiska
grundstämning är en påle i köttet och som man
därför söker rycka ned från axiomets
piedestal för att reducera den till
något, som man handskas med alldeles
efter omständigheterna. Det finns inga
djupare skäl för att majoriteten skall
styra, heter det; ”det är en praktisk ut-
väg, men icke alls någon obestridlig
rättsgrundsats”.
Pang, så enkelt flög demokratin över
styr, inför ”Svensk Tidskrifts” högre
upplysning!
Om man nu inte låter sig förbluffas,
utan går den stora upptäckten närmare
in på livet, så kommer man snart på
det klara med att grundsatsen att
majoriteten beslutar aldrig i den meningen
varit ”obestridlig”, att den icke bestritts,
och att den även fnån demokratiskt
håll aldrig tillerkänts så absolut
giltighet, att det ansetts tillkomma en
majoritet att besluta om vad som hälst. Den
”obestridliga rättsgrundsatsen” har måst
kämpa sig fram steg för steg mot
allehanda innehavare av privilegier, och
själva rättsmedvetandet, som på en viss
tid dömer dessa privilegier oberättigade,
är icke frukten av en plötslig
uppenbarelse, utan av en utvecklingsprocess,
varunder det visar sig att de tjänster
mot samhällets allmänna intresse, som
först motiverade privilegiet, ej längre
presteras eller cj längre ha samma
betydelse, vadan också helt naturligt
privilegiets företräden böra få vika för
likställighetens krav. Och vad beträffar
gränserna för majoritetens
beslutanderätt stöter man genast på den
individuella frihetens ofantligt viktiga fält;
tanke- och yttrandefrihet t. ex. är en
demokratisk grundfordran gent emot
samhällsmakten, även om denna bäres
upp av aldrig så starka majoritetsbeslut,
och franska revolutionen satte ju t. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
