Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Hansson, P. Alb.: Riksdagsgruppen och partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsgruppen och partiet
För TIDEN av P. ALBIN HANSSON.
I rätt stor utsträckning äro
tvisterna inom vårt socialdemokratiska parti
en följd av försummad inre
partilagstiftning. Många av de frågor, vari det
nu tvistas som mest, skulle för blott ett
par år sedan ha kunnat lösas i stillhet
och endräkt. Säkert är att på det
sät-.tet många stridigheter kunnat
förebyggas.
. Innan Lindhagen för några år sedan
gjorde partiet den äran — ja, ännu så
sent som 1911 — skulle t. ex. den
disciplinstadga för riksdagsgruppen, som
nu vållat sådant oväsen även inom
partiet, ha kunnat genomföras utån
protest. Alla inom partiet — möjligen på
ett eller annat enstaka undantag —
skulle ansett det helt naturligt att våra
representanter i riksdagen avgjorde sina
tvister inbördes inom gruppen och
sedan uppträdde enhetligt utåt. Inte ens
Fabian Månsson skulle då däri ha sett
någon ”början till slutet” och
partivänstern skulle otvivelaktigt hälsat
åtgärden som en nyttig hållhake på
Steffen och andra högersocialister med
tendenser att skena över rågången. Men
den gången var stadgan obehövlig, den
naturliga enhetligheten i uppträdandet
bevarades den förutan — och därför ha
vi nu hela den förbittrade kampanjen
mot ”munkorgsukasen”.
Ett annat exempel på riktigheten av
vad jag sade här i början är tvisten
angående partiets mera direkta inflytande
över Social-Demokraten. j*911
motionerades från partivänsterns sida om
åtgärder i den riktningen — partivänstern
hyste den gången förhoppningar på att
snart nog kunna behärska
kongresserna. Hade då de ledande inom partiet
gått med på vad som var både naturligt
och rimligt hade de tre år senare
sluppit att m o t samma partivänster — som
under tiden vunnit ett betydande
inflytande vid Social-Demokralens
tidnings-stämmor och i dess styrelse och alltså
övergivit sina principer från 1911 —
söka komma till en lösning av frågan,
som gav partiet genom sina ansvariga
myndigheter ett rimligt inflytande på
den politiska ledningen av partiets
huvudorgan.
På samma, sätt förhåller det sig med
riksdagsgruppens ställning till partiet.
Hade den för några eller blott elt par
år sedan reglerats genom klara
stadgan-den skulle åtskilligt bråk ha
förekom-mits. Medan ännu gruppen var relativt
liten skulle ingen ha fallit på den idén,
att framkonstruera någon skillnad
mellan vad som nu heter ”ansvaret inför
valmännen” och ansvaret inför partiet.
Å andra sidan skulle man knappast ha
från annat håll kommit med enspråk
i uppenbart trakasserande’ syften.
Jag medger gärna att det möter stora
svårigheter att stadgeenligt
tillfredsställande reglera förhållandet mellan
riksdagsgruppen och partiet. Att det kar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
