Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Hansson, P. Alb.: Riksdagsgruppen och partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göras bättre än det nu är synes mig
emellertid klart, och det vore helt visst
enbart till nytta om den kommitté av
partistyrelse- och grupprepresentanter,
som skull utreda frågan om
grupp-protokollens framläggande inför
partikongressens dechargeutskolt, fog under
övervägande spörsmålet i hela dess
omfattning. Här tänker jag huvudsakligen
diskutera den grundläggande principen.
Riksdagsgruppen är ansvarig inför
partikongressen. Detta är redan
fastslaget i stadgarna. Vilket likvisst icke
hindrar tvister om detta ansvars
innebörd och begränsning. Som Branting
sade vid debatten om grupp-protokollen
på fjolårets kongress: frågan är var
gränsen går för kongressens
suveränitet över gruppen. Det har också mer än
en gång i den offentliga
partidiskussionen gentemot kraven på absolut
ansvarighet inför partiet svarats med en
hänvisning till ansvaret inför valmännen,
som det viktigare och mera vägande.
T. o. m. partivänstern, som alltid
lämpar sina principer efter de tillfälliga
intressena, har nu, när dess egna råkat på
kant med kongressbeslut börjat tala om
vallöften och ansvaret inför valmännen.
För mig är det en konstruktion och
ingenting annat att ställa upp ansvaret
inför valmännen som någonting annat
eller rent av motsatt ansvaret inför
partiet. Det är klart att såväl den
socialdemokratiska riksdagsgruppen i dess
helhet som den enskilde medlemmen
där-inom har ansvar inför valmännen.
Men de socialdemokratiska
valmännens representant
är det socialdemokratiska
partiet, och ansvaret inför
valmännen är ett med
ansvaret inför partiet. Det spelar här-
%
vid ingen roll att den
socialdemokratiska valmanskåren är fyra gånger större
än partiet, även om det naturligtvis vore
önskvärt att varje socialdemokratisk
valman samtidigt vore inregistrerad
partimedlem.
Redan under majoritetsvalens tid,
men ännu mera efter
proportionalis-mens införande, sker kommunikationen
mellan valmanskår och representanter
genom partiet. Partiet som
sådant träder fram inför landet med ett
valprogram kring vilket de valmän, som
i stort sett sympatisera med kraven i
detta program, samla sig och för vårt
vidkommande konstituera den
socialdemokratiska valmanskåren. Partiets’
nästa åtgärd sedan valprogrammet utsänts
är att nominera kandidaterna. Detta
gör alltså icke valmanskåren och
kandidaten blir partiets kandidat.
Enligt våra ”grundregler för valarbetet”
måste också den socialdemokratiske
riksdagsmannakandidaten tillhöra vårt
parti och hans nominering genom
omröstning bland partimedlemmarna skall
underställas partistyrelsens prövning.
När nomineringen verkställts inom
partiet och först då, träder kandidaten i
mera direkt kommunikation med den
utomstående valmanskåren, men det är
alltjämt partiet som bestämmer över
valets organisering, det sköter agitationen
o. ordnar de socialdemokratiska
valmännens uppmarsch på valdagen. Därmed
är naturligtvis inte sagt att kandidaten
personligen icke spelar någon roll för
valet. Det är klart att om partiet
verkligen skall lyckas vinna valmän och
behålla dem, måste det bjuda icke blott
ett gott program utan också dugande
representanter för detta. Vad jag med
detta velat visa är emellertid hur den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
