Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Hansson, P. Alb.: Riksdagsgruppen och partiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sist valde blir en representant för
partiet och dess program.
Därav följer av sig självt ansvaret
inför partiet för handhavandet av
mandatet. Och endast genom partiet är den
valde i tillfälle att ansvara inför
valmännen. Vi känna icke enheterna i den
socialdemokratiska valmanskåren. Vi
veta. icke om ett offentligt möte, som vill
sätta sig till doms över en riksdagsman,
utgöres av dem som verkligen valt
honom. Men däremot kan intet tvivel
råda därom, att den partiorganisation, som
föranstaltat representantens val, också
är den rätte företrädaren för
valnaans-kåren när det gäller att kontrollera och
döma om hans verksamhet. Denna
kontroll och domsrätt kan ju sedan
handhavas av den lokala
partiorganisationen eller den centrala
partimyndigheten, men alltid är det av partiet, och
partikongressen måste för alla fall bli
sista instansen. Då den sammanträder
vid slutet av en valperiod och
omedelbart före nominerandet av
kandidaterna för nästa val har den ju också de
bästa möjligheter att bedöma hela
verksamheten och föranstalta om de
åtgärder, som ett sådant bedömande
eventuellt kan föranleda.
Emellertid synes det mig vara en brist
i partistadgarna att partistyrelsen satts
ur spelet som kontrollerande och
an-svarskrävande partimyndighet gentemot
riksdagsgruppen. Jag vet att
partivänner, som finna det riktigt att gruppen
är ansvarig inför kongressen, bestämt
avvisa tanken på ansvarighet inför
partistyrelsen. Visserligen skall gruppen
rapportera varje år till partistyrelsen,
men formellt har partistyrelsen endast
att ”införa” dessa rapporter i sin
berättelse ”till nästkommande partikongress”.
Det samlade partiet, som under
kongressperioden representeras av
partistyrelsen, är alltså gentemot
riksdagsgruppen satt ur funktion mellan
kongresserna. Ett avita förhållande, som snarast
bör ändras. Att i partistyrelsen för
tillfället sitter en majoritet av riksdagsmän
kan icke vara något skäl mot ett
principiellt fastslående av gruppens ansvar
inför denna partiinstans. Lika litet kan
det vara ett skäl däremot, att
riksdagsgruppen är till antal större än
partistyrelsen — partistyrelsen är ju instans
över även den största arbetarekommun
och det största distrikt; det är ju heller
icke uteslutet att gruppen en gång blir
större än kongressen i antal, vilket väl
icke skall medföra kongressens
skjutande åt sidan.
Men kvar är frågan om gränserna för
partikongressens, d. v. s. partiets
suveränitet. För min del kan jag inte
diskutera det spörsmålet av det skälet,
att jag anser gruppens rapport- och
an-svarsskyldighet absolut, icke blott för
dess offentliga politik utan också för
dess åtgärder inåt. Partikongressen
måste, innan den går att besluta om
ansvarsfrihet åt gruppen, ha rätt att
kräva redogörelse för varje
gruppens åtgärd av någon betydelse,
och icke minst i de fall, där åtgärden
icke blivit offentligen känd. Och
endast genom den fullständiga
öppenheten i förhållandet mellan gruppen och
kongressen kan en säker grund läggas
för förtroende och. samarbete och
därigenom slås också allt
misstänkliggörande säkrast till marken.
Ett första steg i denna riktning från
gruppens sida borde vara bättre
rapporter, d. v. s. någonting annat och mera
än ett naket uppräknande av väckta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
