Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rena germaner, utan övervägande av
slaviskt ursprung i norr — ja ända
fram till Rhen — samt av keltiskt
ursprung i en stor del av Sydtyskland.
Den sympati, varmed tyska
borgar-kretsar mottogo Chamberlains tämligen
suddiga och blondrasförhärligande
ger-man-panegyrik — erinrande om de
tider hos oss, då Rudbecks ”Atlantiea”
höjde svenskarna upp på en
svindlande nivå — visar, hur preparerat allt
var lör världskrigets
storhetsvansinne, som i släptåg hade även skärpt
antisemitism och fientlighet mot p r o 1
e-t ä r i s k socialism. I stil härmed
betecknades Belgien , som ”ett avskum av
främmande raser”.
Avsett äyen för export till
Skandinavien har detta rascharlataneri drivit
upp vidunderliga blommor med sin
fruktsättning i krigsfilosofin.
Med frapperande oilat visar förf., hur
denna förkunnar klart antihumana
läror, som rikta sig mot all modern
kulturs grundvalar: om Tysklands seger
skulle begagnas till sådana
åskådningars förverkligande, då måste alla folk
utanför centralmakterna resa sig till
sist för att häjda ett återfall. När
författare i Sombarts plan misskreditera
humanitetsidén såsom ”judisk”, kan
man också förstå deras mening, alt hos
”den härskande germanen” icke får
finnas ens något medlidande med
andra, under den tyska professorslupen
”lägre” och ”sämre” folk. I detta
fanatiska folkschema, där med
provryttar-mässig varusortering ”högre raser strida
mot lägre”, likställes t. ex. känslighet
med... kortskallighet, och utan
åtskillnad till partier ha dylika åsikter trängt
djupt. Medan rasantagonism länge varit
på retur i Västeuropa, fortlever den än-
nu med betydande livlighet och styrka
i öster och sydöst, där germaner möta
slaver, och utan tvivel har den
mixtum-compositum-stat, som heter
österrike-Ungern, sin dryga andel i den tyska
expansionismens rasargumentation.
Dennas reaktionära sida bekännes
öppet i påståendet, att Österrike hållit
på att upplösas, därför att mot
svärdet — det tysk-habsburgska
överhög-hetssvärdet — utbyttes folk- och
na-tionsrättigheter; anmärkningen drabbar
då även magyarisk
självständighetssträ-van.
Dylika åskådningar predestinera
krigets nödvändighet. Även för de mer
förnuftiga krigsfilosoferna är kriget ”en
bestående världsinrättning” och alltid i
övertygelsen om att endast Tyskland
besitter den ”kraft”, som rättfärdigar
nästan vilka handlingar som helst, och att
endast Tyskland har ”rätt”. Dock med
den väsentliga inskränkningen att
denna rätt ensamt äges av den tyska s t
a-t e n, och här möla vi ett slags modern
”hegelianism”, som — utan att det
minsta beakta, vare sig historiens
vittnesbörd om statsbegreppets framväxt eller
den demokratism, för vilken vi ha
Västeuropa att tacka och som direkt och
indirekt har möjliggjort det moderna
Tyskland — höjer staten till ett
allväsen, som har rätt att kräva allt, men
självt har inga andra förpliktelser än
plikten att bevara sig och — vidga
sig! Så uppbygger denna tyska
”filosofi” rätten att evakuera främmande,
tätbefolkade länder (t. ex. Belgien) och
å andra sidan med tysk befolkning
översvämma glest befolkade (t. ex.
Sverge). Redan härav kan man draga sina
slutsatser om arten av tysk aktning för
nationers neutralitet. En tysk-ameri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
