Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10, 1915 - Carleson, C. N.: Världskriget och världsfreden. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varning av denna
”hochstapler”-parox-ysm, som gripit tyska befolkningslager.
Fransmännen i sin revolution
överskredo gränserna för att bringa folken
friheten, 1915 års tyskar tränga fram i
väster och öster för att bringa dem sitt
förakt, bringa dem ”ordning” och
underkastelse, och hur djupt makthaveriet
trängt in i denna ”övernation”, framgår
av att t. o. m. den radikale
socialdemokraten Ledebour förklarar för
elsassar-ne, att ”man ej ens får önska ens ett
påtvingat fosterland nederlag”.
Bokens sista kapitel är ägnat det
ovissa, som heter freden och framtiden.
Här kan man ju kannstöpa av hjärtans
lust. De enda fasta punkterna äro de
under kriget inpräglade erfarenheterna
om farligheten för folken av vad som
har varit: ”de brådstörtade besluten”,
”den kroniska fruktan i kappruslandet”,
”den väpnade fredens” bankrutt,
jäm-viktsslystemens labilitet. Freden har
ju hittills endast varit ett förlängt
vapenstillestånd.
Diskussionen om freden och
framtiden är emellertid i gång — elt tecken
till att den första bedövningen börjar
ge vika och att den s. k. kulturfejdens
raseri börjar avlösas av en smula
självbesinning. Om man tänker på den
tyska ”krigsfilosofin”, vore man benägen
att ge Lowes Dickinson rätt, när han
yttrar, att efter kriget kan väntas en
kamp mellan dem, som vilja undanrödja
kriget, och dem, som ”tro, att kriget
självt är idealet”. Socialdemokratins
plats borde då vara given, men förf.
hyser sina tvivel på att den ä r given, så
m a k 11 ö s för freden som den tyska
socialdemokratin visat sig vara. Man kan
möjligen skönja två riktningar; en eller
två måste segra för att hålla de andra i
schack (tysk uppfattning om erövring
som fredsgaranti) samt upprättandet av
ett ”staternas rättssamfund” (givetvis de
för de små neutrala staterna enda
betryggande). Från engelskt håll har gjorts
gällande, atl England icke bör kräva
någon ”vinst” av kriget och att man ej
heller bör yrka på ensidig tysk
avväpning — ett villkor å la Rom
kontra Carthago — ty det komme blott
att innebära en förflyttning av
mi-litarismen. En Wells och en Cannan
samstämma i kravet på diplomatiens
avskaffande; den senare vill ha bort
a 11 utrikespolitik, i det han anlägger
ett rent nationalekonomiskt
betraktelsesätt: arbetarne, menar han, få hjälpa
till att betala krigskalaset i form av
sänkta reallöner. Från tyskt
håll har man att notera de
kända tyska kartkorrigeringarne, mot
vilka föreningen ”Neues Vaterland”
och även en del socialdemokrater
protesterat, och populär i tyska
borgarkretsar är tvivelsutan lösen: ”Ned
med engelska sjörövardömet!” Hr
Kjellén finner alltid det förargliga England
i vägen: därför internationalisering av
dess ”strategiska stödjepunkter” d. v. s.
indirekt tyskt besittningstagande.
Till sist: freden är nödvändig för
socialismen, men icke för en
”nationalsocialism”, som icke kan eller vill
utplåna de nationella konflikterna.
Denna resumé av Wigforss bok har
svällt ut betydligt, men anmälaren
hoppas att därigenom kraftigare väcka
intresset för ett verk om världskriget, som
utan all fråga inlager främsta
rangplatsen inom svensk krigslitteratur både
genom materialets rikhaltighet och
behandlingens anordning, skärpa och
elegans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
